Jag ger ibland andra människor presenter men det är oftast när jag vill och får ett infall, sällan bara för att denne fyller år eller för att det är jul. Jag gillar när jag kan göra folk glada med överraskningar och själv märker jag att jag uppskattar en present som jag ej förväntar mig få än om jag får en present enbart för att jag fyller år.
Fast ibland kan det bli riktigt kul då det är en bestämd dag på året då man skall ge folk presenter som exempelvis den julen då jag och min fostermamma gav varandra exakt lika dana örhängen. Som jag skrattade! Vi satt där med vars ett paket vid bordet som vi gav den andre och vad ligger det i? Jo exakt samma smycke!
Ibland ger jag bort grejer enbart för att jag har lust. Ibland ställer jag upp lite extra för någon annan bara för att själv känna mig behövd. När någon ber mig om hjälp så känner jag mig smickrad ty någon behöver mig. Medan jag varit här, fick jag ett sms från min nya vän från gymmet, Miriam, som är blind. Hon undrade om jag visste någon som kunde vara ledsagare till henne två gånger i veckan. Tyvärr känner jag inte så många men jag var kvickt framme och erbjöd mig själv och hon blev jätte glad varav jag blev jätte glad för att någon behöver mig.
Jag blev inspererad av skriva ljust detta inlägg efter att ha sett ”fråga docktorn” på svt.pley, där dom tog upp att man skall ge en extra tanke till alla man bryr sig om nu under julen. ”ring en gammal kompis, åk till din gamla mormor med en blomma, julen är en tid att ge andra värme” sade hon i slutet av programmet men måste man verkligen ha en ursäkt för att tänka lite extra på andra.? Om man nu får ett infall eller bara får lust någon dag att överraska sin mormor med en blomma eller ringa och säga hej till någon man ej pratat med på länge, inte behöver man väl vänta med detta till julen?
Visst är det ju fint att det finns högtider som ”påminner vissa” att tänka på andra men man kan ju göra någon glad på en vanlig dag också,? Då blir ju omtanken dess roligare?
