Ja, jag kan väl erkänna att jag fortfarande, en och annan gång, påminner mig om att jag började blogga som Piraya ;-) Men det var läääääääänge sedan, flera år sedan, när AB fanns till för oss som ville börja meddela oss till omvärlden via en mer eller mindre anonym blogg.
Att det blev just namnet Piraya beror på att det var det enda jag kom på efter att ha fått avslag på de minst fem första nicknames jag tänkt använda.
Nåväl, då var jag en helt annan person än jag är idag. Yngre (självklart) mer allert i sällskapslivet, hade inget emot att sätta mig på bussen in till stan för att festa loss med vänner på Harrys. Ett vinglas på badkarskanten var solklart likväl som att shotta en och annan tequila medans jag fixade till mig inför kvällen.
En flytt in till "la stada" gjorde inte saken sämre, krypavstånd till Harrys och andra trevliga ställen att tillbringa en kväll på.
Jag flirtade, var omsvärmad både irl och online, dejtade och hade ett roligt liv - helt enkelt.
Jag vet inte exakt när förändringen började, när jag drog mig inåt, tog avstånd.
Numera sitter jag helst hemma och ruttnar bort, bryr mig inte riktigt om mig själv eller mitt välmående. Tycker i och för sig om att vara ensam även om jag stundtals kan sakna närheten till någon.
Att krama sina vuxna barn, eller sina vänner det är inte detsamma som att få krama någon som får ens ögon att lysa av glädje och hjärtat att ta krumsprång i bröstet.
Flirta kan jag fortfarande med framgång, men jag är inte intresserad av att få respons, känner det mer som att det bara är en rolig grej att få någon på gott humör.
Jo, det är en som jag är intresserad av, vet inte mycket om honom men vi flirtar nog med varandra, jag blir glad av att se honom, blir glad av det lilla "spelet" vi har mellan oss. Ibland känns det som om vi skulle kunna ha något på gång och ibland känns det som om han bara är vaktmästaren där jag bodde förut. Ja, det är precis det han är - egentligen. Det är lite drygt ett år sedan han blev tilldelad det område där jag bodde tills för tre månader sedan. Första gången jag ringde efter hjälp, ha ha, jag gick med uppsatt hår och mina hemmakläder och in kommer han.... hela mitt inre sa wow. Med en snabb rörelse frigjorde jag håret ur uppsättningen och fluffade till frisyren samtidigt som jag förbannade att jag hade "hemmaslafset" på mig.
Lite roligt att han hjälpte mig så mycket inför flytten också, bjöd på saker som andra fått betala för och dessutom sa "om det är något du behöver hjälp med sen, tveka inte utan ring. Men det får inte vara något inom bostadsbolaget som konkurrerar med din nuvarande hyresvärd, utan något annat"
jo, han har varit här ett par gånger och hjälpt mig med att borra upp en ny krok i taket, klippt upp lås etc och så har vi fikat efteråt.
Vi har väldigt många gemensamma intressen.... he he he
Nä, nu ska jag sluta skriva om honom, nu ska jag säga det jag egentligen tänkte säga.
JAG ÄR PATETISK!
Sitter hemma och ruttnar ENSAM på nyårsafton!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
jag hatar migsjälv för att jag blivit sån jäkla tråkig gammal nucka!
thats it
GAMMAL TRÅKIG NUCKA!!!!!!!
Vägrar dessutom säga gott nytt år dagen före det är nytt år. ha ha ha
![]()
Att det blev just namnet Piraya beror på att det var det enda jag kom på efter att ha fått avslag på de minst fem första nicknames jag tänkt använda.
Nåväl, då var jag en helt annan person än jag är idag. Yngre (självklart) mer allert i sällskapslivet, hade inget emot att sätta mig på bussen in till stan för att festa loss med vänner på Harrys. Ett vinglas på badkarskanten var solklart likväl som att shotta en och annan tequila medans jag fixade till mig inför kvällen.
En flytt in till "la stada" gjorde inte saken sämre, krypavstånd till Harrys och andra trevliga ställen att tillbringa en kväll på.
Jag flirtade, var omsvärmad både irl och online, dejtade och hade ett roligt liv - helt enkelt.
Jag vet inte exakt när förändringen började, när jag drog mig inåt, tog avstånd.
Numera sitter jag helst hemma och ruttnar bort, bryr mig inte riktigt om mig själv eller mitt välmående. Tycker i och för sig om att vara ensam även om jag stundtals kan sakna närheten till någon.
Att krama sina vuxna barn, eller sina vänner det är inte detsamma som att få krama någon som får ens ögon att lysa av glädje och hjärtat att ta krumsprång i bröstet.
Flirta kan jag fortfarande med framgång, men jag är inte intresserad av att få respons, känner det mer som att det bara är en rolig grej att få någon på gott humör.
Jo, det är en som jag är intresserad av, vet inte mycket om honom men vi flirtar nog med varandra, jag blir glad av att se honom, blir glad av det lilla "spelet" vi har mellan oss. Ibland känns det som om vi skulle kunna ha något på gång och ibland känns det som om han bara är vaktmästaren där jag bodde förut. Ja, det är precis det han är - egentligen. Det är lite drygt ett år sedan han blev tilldelad det område där jag bodde tills för tre månader sedan. Första gången jag ringde efter hjälp, ha ha, jag gick med uppsatt hår och mina hemmakläder och in kommer han.... hela mitt inre sa wow. Med en snabb rörelse frigjorde jag håret ur uppsättningen och fluffade till frisyren samtidigt som jag förbannade att jag hade "hemmaslafset" på mig.
Lite roligt att han hjälpte mig så mycket inför flytten också, bjöd på saker som andra fått betala för och dessutom sa "om det är något du behöver hjälp med sen, tveka inte utan ring. Men det får inte vara något inom bostadsbolaget som konkurrerar med din nuvarande hyresvärd, utan något annat"
jo, han har varit här ett par gånger och hjälpt mig med att borra upp en ny krok i taket, klippt upp lås etc och så har vi fikat efteråt.
Vi har väldigt många gemensamma intressen.... he he he
Nä, nu ska jag sluta skriva om honom, nu ska jag säga det jag egentligen tänkte säga.
JAG ÄR PATETISK!
Sitter hemma och ruttnar ENSAM på nyårsafton!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
jag hatar migsjälv för att jag blivit sån jäkla tråkig gammal nucka!
thats it
GAMMAL TRÅKIG NUCKA!!!!!!!
Vägrar dessutom säga gott nytt år dagen före det är nytt år. ha ha ha
