….av kärlek, så kan det väl inte vara farligt?!

Jag och Minsting när han var ca 8 månader.
   

Jag sitter och tittar på bilder från när barnen var små och det verkligen VÄRKER TILL i hjärtat av en ENORM KÄRLEK och jag får tårar i ögonen av…..

…..”ALLT”:

- att det är över

- att det gick så fort!

- att jag undrar om jag gav dom tillräckligt mycket, av ALLT!

Flisa som valp och Mellan (ca 9 år)

- att jag undrar om jag var en tillräckligt bra mamma

- av att jag lämnade deras pappa och lät barnen bli varannanveckasbarn/skilsmässobarn

- av att jag kanske skrek åt dom någon gång för mycket

- av att jag var så trött och sliten

Mormor med Minsting 2001

- av att jag undrar om jag SÅG DÅ hur söta och underbara dom var!

- av att jag kanske inte lyssnade tillräckligt alla dagar på deras tankar

- av att jag kanske inte fanns där när jag behövdes hela tiden och jämt….

Minsting har somnat i cykelvagnen vintern 2001

- av att barndomen för mina fyra söner är slut

- av att det inte går att spola tillbaka tiden och göra om

Minsting badar i diskhon 1999

HerreGuuuud vad dom var söta!!!

Gav jag dom det dom behövde??

Gör jag det nu??

Minsting och Storing tittar på TV 2001

Samtidigt är jag lättad, när jag ser och hör andra föräldrar slita med sina små barn! Jag tänker: ”Åh, vad skönt att det är över!”

Slitet, stressen, Det Dåliga Samvetet, De Vakna Nätterna, alla sjukdomar och VAB:andet.

I did it och nu är det över.

Minsting och Storing badar 2001

Nu är det bara resten kvar!

Och ärligt talat tycker jag att små barn är tuuuuuuuuuuuusen gånger jobbigare och slitigare för en mamma (den här mamman!) än det någonsin varit med någon tonåring jag haft!

Minsting coh jag har klätt ut oss till drakar 1999

Kanske för att jag ”endast” har söner. Kanske för att jag slet som en idiot när dom var små med att sätta gränser och vara konsekvent, och därför slipper för stora utbrott senare. Jag har en teori om att om man är tydlig, och konsekvent, med ramarna/gränserna när barnen är små, har man igen det när dom blir äldre, och hittills har det stämt – iallafall i vårt liv.

Näe, nu ska jag fortsätta med det andra, som jag höll på med: Fixa inför Storings 18-årsdag….