Så här dag ett på det senaste året i kalendern kan det kanske passa att skriva något om just tideräkning och ålder och vad det kan ställa till det för alla som inte utvecklas i samma takt som man liksom räknat att man skall göra.
Vi är så fokuserade på tid och på ålder här i västvärlden. Att passa tiden. Att vara i tid. Att förstå tid och kunna förhålla sig till tid är därför oerhört viktigt för att lyckas och för att passa in i samhället. Att det ofta är svårt för människor med npf har jag skrivit om förr så det lämnar jag i det här inlägget.
Att passa in i "sin"ålder är också något som jag tagit upp tidigare, men det är något som är svårt och samtidigt väldigt viktigt för att bli accepterad för att ha möjlighet att få och behålla kompisar och för att lyckas med saker i livet.
Att "vara sju" när man är sju kalenderår fyllda är viktigt, men inte alltid lätt, för att passa in.
För barn som växer upp med en ryggsäck av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir tiden ofta svår både när det gäller att förstå och kunna förhålla sig till tid, men också i den meningen att "vara" så gammal som man är enligt kalendern. Man brukar säga att barn med npf mognar ungefär 30 % senare än sina jämnåriga. Den som har lite matematiska kunskaper förstår att ju äldre barnet med npf-svårigheter blir, desto svårare blir det för det att hänga med i jämnårigas utveckling.
Jag vet många föräldrar som bävar inför deras barns artonsårsdag då de inte längre har något inflytande över t ex vilka lån barnet tar eller att man inte längre vet vilken behandling eller vilka mediciner barnet får, eftersom barnet kanske faktiskt bara mognadsmässigt är tolv-tretton år.
Lägerverksamhet, stödinsatser, körkortsprövning o s v, o s v. Det finns så många bitar som inte är självklara när man mognar senare än jämnåriga. Det är inte lätt att veta hur man skall göra, därför är det så viktigt att fundera över det och diskutera det. För att göra det så bra som möjligt!
Att vara med i en sportförening och träna/tävla med barn som är jämnåriga fysiskt, men som går om med hästlängder i den sociala mognaden är inte lätt. Det är antagligen en av anledningarna till att så få barn med npf-svårigheter idrottar i någon idrottsförening.
Att gå i skolan och få mycket stöd när man går i grundskolan, där stödet börjar minska i de högre årskurserna för att sedan nästan avta när man kommer till gymnasiet är ju bakvänt när man tänker på att glappet i mognad till jämnåriga, faktiskt kan vara som störst när man är i de sena tonåren.
Ja, tid och ålder är inte lätt för någon att förhålla sig till. Varje nytt år tycker jag är lite läskigt att förhålla mig till innan jag vänjer mig så förmodligen kommer jag att vänja mig vid att uttala och skriva 2013 också - vad tiden lider.
Vi är så fokuserade på tid och på ålder här i västvärlden. Att passa tiden. Att vara i tid. Att förstå tid och kunna förhålla sig till tid är därför oerhört viktigt för att lyckas och för att passa in i samhället. Att det ofta är svårt för människor med npf har jag skrivit om förr så det lämnar jag i det här inlägget.
Att passa in i "sin"ålder är också något som jag tagit upp tidigare, men det är något som är svårt och samtidigt väldigt viktigt för att bli accepterad för att ha möjlighet att få och behålla kompisar och för att lyckas med saker i livet.
Att "vara sju" när man är sju kalenderår fyllda är viktigt, men inte alltid lätt, för att passa in.
För barn som växer upp med en ryggsäck av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir tiden ofta svår både när det gäller att förstå och kunna förhålla sig till tid, men också i den meningen att "vara" så gammal som man är enligt kalendern. Man brukar säga att barn med npf mognar ungefär 30 % senare än sina jämnåriga. Den som har lite matematiska kunskaper förstår att ju äldre barnet med npf-svårigheter blir, desto svårare blir det för det att hänga med i jämnårigas utveckling.
Jag vet många föräldrar som bävar inför deras barns artonsårsdag då de inte längre har något inflytande över t ex vilka lån barnet tar eller att man inte längre vet vilken behandling eller vilka mediciner barnet får, eftersom barnet kanske faktiskt bara mognadsmässigt är tolv-tretton år.
Lägerverksamhet, stödinsatser, körkortsprövning o s v, o s v. Det finns så många bitar som inte är självklara när man mognar senare än jämnåriga. Det är inte lätt att veta hur man skall göra, därför är det så viktigt att fundera över det och diskutera det. För att göra det så bra som möjligt!
Att vara med i en sportförening och träna/tävla med barn som är jämnåriga fysiskt, men som går om med hästlängder i den sociala mognaden är inte lätt. Det är antagligen en av anledningarna till att så få barn med npf-svårigheter idrottar i någon idrottsförening.
| Jag och sonen väntar in det nya året genom att njuta av nyårsraketerna. |
Att gå i skolan och få mycket stöd när man går i grundskolan, där stödet börjar minska i de högre årskurserna för att sedan nästan avta när man kommer till gymnasiet är ju bakvänt när man tänker på att glappet i mognad till jämnåriga, faktiskt kan vara som störst när man är i de sena tonåren.
Ja, tid och ålder är inte lätt för någon att förhålla sig till. Varje nytt år tycker jag är lite läskigt att förhålla mig till innan jag vänjer mig så förmodligen kommer jag att vänja mig vid att uttala och skriva 2013 också - vad tiden lider.