Vaknade i morse, nästan kallsvettig. Bredvid mig låg Konsulten och småsnusade lugnande. Låg länge och tänkte på vad jag drömt.
Jag hade fått ett val; stanna hos Konsulten eller bli älskarinna åt herr T.
Skulle jag stanna hos Konsulten, vi som varit ihop officiellt i kanske ett år nu? Skippa alla våra framtidsdrömmar bara för att bli älskarinna åt herr T igen? Mina känslor för herr T var (i drömmen, alltså) lika starka som då medan jag (fortfarande i drömmen) var ganska trött på förutsägbara Konsulten. Konsulten som om och om igen bedyrar mig sin kärlek, som säkert tio gånger om dagen talar om hur mycket han älskar mig, hur fin jag är och hur glad han är över att ha träffat mig. Herr T som jag älskade, och som älskade mig, men som aldrig skulle lämna sin sambo.
Var det en dröm om något vackert och fint, det vill säga min och herr Ts kärlek, eller var det en mardröm om att återgå till att bli älskarinna, försmådd och bortvald till förmån för en annan kvinna? Eller var det en dröm om något som jag undermedvetet drömmer om men som jag i mer vaket och därmed förnuftigt tillstånd betraktar som en mardröm?
Sista scenen i min dröm är att jag går på ett järnvägsspår. Den ena rälsen är herr T. Den andra är Konsulten. Jag gick mitt emellan dessa spår och höll ut min hand åt båda hållen. Jag ville veta vem som först skulle ta min hand.
Jag kunde inte välja.
