Var till polisen idag och fixade nytt pass, förväntade mig att få sitta och vänta länge och en sur tjänstman som skulle skälla för att jag inte hade förstått att ha något nödvändigt dokument med mig. Men, men. Det var en människa före mig, så jag hann knappt sätta mig ner förrän det var min tur och damen bakom luckan var oerhört trevlig och serviceminded – jag gick ut därifrån tio minuter senare med ett leende på läpparna. Tänk att så lite kan göra så mycket, jag kände mig glad hela dagen!
Fick tillräckligt med gott mod till mig så jag var iväg och köpte en mus till min Handymans nya dator, som vi – Dottern och jag – hjälpte honom att handla häromdagen. Vi åkte alla tre till Elgiganten och shoppade, Dottern sa senare att det kändes lite konstigt att vi alla tre var tillsammans, inte helt bekvämt, tyckte hon. Jag själv har inga problem alls att umgås med honom nuförtiden – så länge han är nykter. Jag ringde honom en gång under köksrenoveringen då han hade druckit några öl och jag kände hur obehaget vällde fram direkt när jag hörde hans fylleröst. Trots att det är snart nio år sedan vi skildes väcktes obehaget omedelbart, läskigt!
Han, Handymannen, är i princip helnovis vad det gäller datoranvändande så det gällde att förklara på ett enkelt sätt. Dessutom har hans dator Windows 8 … och det vet ju alla att Windows kräver oceaner av tålamod. Vi hade faktiskt lite pyssel med den, för både Dottern och jag kör Mac, det var klurigt att komma var man hittade allt, men efter en stund hade vi koll över läget och kunde lotsa honom till cyberrymden. Han ville framför allt ha Skype, så att han kan prata med Dottern mera, han blev helt begeistrad när vi hade henne på skärmen när han var hem till mig och fikade.
Men jag är väldigt glad över att jag slipper Windows, fasiken så bökigt att bara få igång allt!
