När man har höga krav på sig, men lägre förmåga i just de områden där kraven ställs så är risken stor att barnet/ungdomen/den vuxne urlakas på energi och självkänsla. Det här gäller alla, inte bara människor med npf-diagnoser.
Om du sitter i rullstol och kravet är att du skall kunna gå för att vara "godkänd" så är kravet för högt ställt för just dig, men kravet kan omdirigeras så att det blir lagom. Som att kunna rulla själv, eller stegra och kunna balansera på bara två hjul, eller något annat som gör att din förmåga passar med kraven så pass att du känner att det är möjligt för dig.
Om du är gravt synskadad (även det vi kallar blind) så ställs kraven på dig väldigt fel om du skall nå upp till nivån att du skall läsa en bok med bokstäver flytande. Men om kravet ställs annorlunda så du får läsa en bok med lagom mycket text och med punktskrift så är chansen stor att du inte blir stressad utan känner dig tillfreds och nöjd med dig själv.
Samma sak gäller för människor med npf-problematik. Problemet är att det som är svårt är osynligt och begåvningen/förmågorna kan vara så ojämna. Det gör att två uppgifter som för andra ser ungefär likadana ut, kan upplevas som lätt (den ena uppgiften) och som att bestiga Mount Everest (den andra uppgiften).
I skolans värld är det extra svårt eftersom vi lärare har läroplanen att följa och eleverna skall nå upp till vissa krav för att vi ska kunna ge dem godkänt. Något som ju skolverket vill se att vi gör (för då har skolan lyckats) föräldrar, rektorer, barnet själv och vi som lärare. Men när kraven är för höga för barnet/eleven så blir det inte bra. Många barn klarar sig de första åren, andra klarar att nå upp till kraven till högstadiet, åter andra klarar sig genom gymnasiet. Hur det ser ut och var det blir för mycket är personligt för varje person som kör slut på sig, men gemensamt är att krav/förväntningar har varit för nöga i förållande till förmåga/ork.
Jag har sagt det tidigare, men det tål att upprepas. Ställ lagom krav på varje barn så du inte knäcker dem - som lärare, som förälder, som resurs.
Om du sitter i rullstol och kravet är att du skall kunna gå för att vara "godkänd" så är kravet för högt ställt för just dig, men kravet kan omdirigeras så att det blir lagom. Som att kunna rulla själv, eller stegra och kunna balansera på bara två hjul, eller något annat som gör att din förmåga passar med kraven så pass att du känner att det är möjligt för dig.
Om du är gravt synskadad (även det vi kallar blind) så ställs kraven på dig väldigt fel om du skall nå upp till nivån att du skall läsa en bok med bokstäver flytande. Men om kravet ställs annorlunda så du får läsa en bok med lagom mycket text och med punktskrift så är chansen stor att du inte blir stressad utan känner dig tillfreds och nöjd med dig själv.
 |
| När förväntningar och krav är lagom i förhållande till förmågor och tillgångar är chansen stor att det blir en positiv växelverkan. Lagom krav gör att självkänslan växer i takt med att förmågan utvecklas. |
 |
| Om förväntningarna/kraven är mycket högre än vad barnet/ungdomen äger i förmågor och tillgångar är risken stor att energin tar slut, tron på sin egen förmåga och självkänslan lakas ur. |
Samma sak gäller för människor med npf-problematik. Problemet är att det som är svårt är osynligt och begåvningen/förmågorna kan vara så ojämna. Det gör att två uppgifter som för andra ser ungefär likadana ut, kan upplevas som lätt (den ena uppgiften) och som att bestiga Mount Everest (den andra uppgiften).
I skolans värld är det extra svårt eftersom vi lärare har läroplanen att följa och eleverna skall nå upp till vissa krav för att vi ska kunna ge dem godkänt. Något som ju skolverket vill se att vi gör (för då har skolan lyckats) föräldrar, rektorer, barnet själv och vi som lärare. Men när kraven är för höga för barnet/eleven så blir det inte bra. Många barn klarar sig de första åren, andra klarar att nå upp till kraven till högstadiet, åter andra klarar sig genom gymnasiet. Hur det ser ut och var det blir för mycket är personligt för varje person som kör slut på sig, men gemensamt är att krav/förväntningar har varit för nöga i förållande till förmåga/ork.
Jag har sagt det tidigare, men det tål att upprepas. Ställ lagom krav på varje barn så du inte knäcker dem - som lärare, som förälder, som resurs.