Har ett lite vardagligt dilemma som ej har med sex och kärlek att göra. Tänkte att jag i vart fall kan få beklaga mig lite =P
Trivs toppen på jobbet, i nya lägenheten osv. Men så har jag inte så många att hänga med på kvällarna. Nu kanske jag är för dålig på att ta initiativ eller så är problemet att många är stadgade och har barn etc. Men om jag var med på luncherna kanske man skulle kunna vara "med i snacket" och ha en mer naturlig situation att fråga vad folk ska göra i helgen etc.
Nu när jag har börjat jobba och har en ordentlig lön tycker jag det är en underbar investering att köpa mat i matsalen på jobbet varje dag. Tycker att jag kan få unna mig det och att det är guld värt efter alla fattiga studentår att slippa tänka på matlåda.
Vad är då problemet? Jo att alla mina yngre kollegor inte anammat samma strategi. Alla andra tar med sig matlåda och äter på annat ställe så nu känns det som jag missar gemenskapen. Nu är jag inte på något sätt ensam i matsalen. Mina äldre kollegor som också är väldigt trevliga äter ju där. Men det känns bara sjukt irriterande att jag ska behöva göra matlådor för att inte missa gemenskapen på lunchen...
För er andra "Vänner"nördar där ute känner jag lite som det avsnittet där Rachel missar alla viktiga beslut som tas på rökpauserna eftersom hon inte själv röker och tvingas börja med det för att få vara med.