Rubrikens fråga kan anses som banal, alla skulle svara exakt likadant: ” – Visst är kunskap oerhört viktigt!”…men hur står det till med kunskapen egentligen? Har vi hamnat i en lättjefull situation där vi via ”informationssamhället” tillgodogör oss kunskap i form av oengagerade små ”snuttar” helst inte alltför tidskrävande och gärna ”maximerat” via ”Twitters” 140 tecken? Hur ofta tillgodogör vi oss inte ”kunskap” via media, serverad i underhållande och ytlig form? Frågeställningen är högst adekvat när man studerar dagens samhälle, till exempel skolan eller de politiska visionerna, eller snarare bristen på sådana.
Det har ingen betydelse vilket område vi studerar eller arbetar inom, grundläggande kunskap är viktig. Studerar man rovdjursdebatten i Sverige av idag så ser man enorma kunskapsluckor, speciellt tydligt i frågan om vargens vara eller inte vara. Kunskapsbristen, eller kunskapsföraktet, är enormt tydlig när man studerar populistisk politisk retorik, miljö- och klimatdebatt…ja, kanske genomsyrar kunskapsbristen nationen till förmån för ”retorisk snabbmat” formulerad enligt reklamens slagfärdiga propaganda slogans. Ett exempel är väl den falska retorik som gjorde de ”Nya Moderaterna” framgångsrika, var var nytt i deras skapande av klyftor mellan det som anses vara ”tärande” respektive ”närande” individer? Vad är nytt med tanken på att de ”starka” skall ha större ekonomiskt livsutrymme än de ”svaga”, de arbetslösa, de sjuka?
Bygger ”De Nya Moderaterna” sin politik på kunskap om mänskliga behov, eller på den oetiska egoismens lättjefulla inställning om att ”rejält hungriga vargar jagar bäst”? Jagar verkligen en svag och hungrig varg bäst?
Studerar vi de nationalistiska, främlingsfintliga tongångarna så ser vi en liknande blid, den bygger inte på kunskap om människan utan dömer falskt på grund av en ytlig retorik som exkluderar på grund av hudfärg och ytlig kulturell klädnad. Det är ”kejsarens nya kläder” i den falska kunskapens form.
Bakom denna skrämmande utveckling ligger till stor del det kunskapsförakt den oengagerade och pedagogiskt dåligt ledda svenska skolan har utvecklat och inte lär högre lön/lärarlegitimation höja engagemanget.
Jag råkade läsa en recension på min numer slutsålda bok om hur man tecknar porträtt och det slog mig hur många man möter i debatten som ”fuskat” till sig sin kunskap, som likt den lata tecknaren kopierat ett fotografi på ljusbordet!
| axel-nelson |
2005-05-02 23:45 |
| En enkel spiralbunden bok på 70 sidor som kostar närmre 500 spänn i bokhandeln (något billigare på bokus.com). Svindyrt för en bok som enbart handlar om hur man tecknar ansikten. Nej, värd varenda krona om man strävar efter att teckna ett exakt fotorealistiskt porträtt. Här visas hur ett ansiktes proportioner ser ut i olika åldrar och olika vinklar, ögonens varierande former och det svåraste av allt: rita öron. Här skildras även hur man skuggar, använder pennor av olika hårdhetsgrad, ögats perspektivförkortning i olika vinklar…rubbet!Fast enklast är att göra som de stora mästarna gjort sedan 1500-talet: kopiera bilden med camera obcura (se min recension: Secret Knowledge av David Hockney !). Eller kan man göra som Anders Zorn: Kopiera ett foto! Eller helt enkelt lägga ett foto på en glasskiva, tejpa fast ett ritpapper över. Sätt en lampa under skivan och det är bara att fylla i linjerna! Det är i princip samma samma metod som med camera obscura. Fast ingen av de här, av konstnärer helt accepterade, ”fuskmetoderna” är förstås beskrivna i boken! Ett ännu enklare sätt är förstås att bara ta ett foto. Sen fotot uppfanns för 150 år sen är det egentligen helt onödigt att göra sådana fotorealistiska pennteckningar! Men trots att boken därför kan tyckas onödig för alla oss som tecknar, är den ändå en viktig bok att ha i hyllan och ta fram när man vill veta hur ett ansikte EGENTLIGEN ser ut och när man ska teckna ”fantasiansikten”. Liksom det för ett modernt sjöbefäl kan vara en viktig erfarenhet att ha tjänstgjort på ett stort segelfartyg, så är det viktigt för alla tecknare att ha ett hum om teckningens grunder. |
|
| Betyg 5 | |
…och nej, mina porträtt är inte ”framfuskade” via ljusbordet, de bygger på kunskapen jag via år av träning och ett utvecklat synsinne lärt mig se och återskapa. Jag kanske är omodern och osmart, men kunskap byggs enligt mig på ett vetande om hur det EGENTLIGEN är, ett vetande som växer fram genom år av träning/studier helt avskalat från fuskets genvägar och den egoistiska prestigens dimridåer…
…och detta kan överföras till alla kunskapens områden.
