Ränderna
Han började besväras av sin randiga själ.
Just när han befann sig i ett gynnat skikt
människovänlig, unnade andra lycka
steg han miste, halkade genom ett hål
ner i ett undre skikt med gyttjig lera
där det var ovilja och kalla tankar
och där han ville vara ond och ensam.
Och ändå väntade han huttrande
att själen skulle öppna nästa skikt
där röster fanns, där värmen blev besvarad.
Ur Molnskuggan av Solveig von Shoultz
