Åh det snöar ute…men hinner inte gå ut idag i friska luften..kanske kanske att jag tar bilen ner till macken och gör den ren och fin för att sen ställa in den igen i garaget där den får stå och skina nytvättad och ren några dagar. Vet inte om det är någon bra ide men nu ska det ju vara kallt ett tag så då kan bilen hålla sig blänkande och fin ett tag ialla fall.
Vaknar idag ganska så utvilad…6 timmars sömn får man väl vara nöjd med ändå…ett arbetspass kvar sen kan jag ta helg….är ledig och har sen mina lätta veckor framför mig på jobbet…men hemma blir det mycket…ja det är mycket nu.
Äldsta dottern ska ställa in sina möbler i rummet som står orenoverat och bara väntar ändå…vi får trycka in hennes grejer bland mina kartonger..där ska de stå i 14 dar tills hon får tillgång till sin lägenhet..ett stenkast från mig…så 2 gånger lär vi få konka tunga möbler på kort tid…hua ..orkar inte tänka på hur vi ska fixa det…men det gör vi väl på något vis.
Jag har försökt att bli av med en kökssoffa…som jag inte ska behålla..det är pappas.. jag har inte plats för den..igår hade jag en från RIA center här som kolla på den men de ringde och sa att de inte hade någon användning för den…så den får vi nog forsla bort själva i helgen…men vart vet jag inte? Måste nog ringa Erikshjälpen eller Röda korset och hör om de kan hämta den.. de tar betalt för att hämta möbler nu för tiden …men bara jag blir av med den så är jag nöjd. Vi ska in med 3 soffor så den får inte plats som ni nog förstår.
Jag får äntligen en skön soffa att sitta i …dottern skänker mig en 3 soffa…det är guld värt.. jag bryr mig inte så himla mycket längre om materiella ting..lever ju ganska så minimalistiskt här i min egna lilla vrå men en soffa att sitta skönt i har jag saknat..sitt i en kökssoffa och titta på tv så kan ni nog tänka er in i hur skönt man sitter…inget mysigt alls som ni nog förstår..så jag välkommnar den nygammla soffan som dottern ändå inte tänkt behålla.
Att livet är rörigt just nu är inte konstigt med tanke på hur den sista tiden varit ..så händer det ändå lite positivt nu…ja man får se det så och tänka att det blir bättre inom snar framtid..man får ta ett steg i taget och inte ha bråttom bara ..Rom byggdes ju inte på en dag heller så det hjälper föga att forcera fram..det ger bara ångest och man blir fruktansvärt frustrerad..nääe tiden får ha sin gång…det är nog bäst att låta det som sker sker i lagom takt. men det är lättare sagt än gjort ..för m,an tycker ju att man väntat länge nog nu och man vill ju så mycket som man bara inte kan just nu…att man sen har förstått att man har en låg tröskel för sinnesintryck…gör ju inte saken enklare ..men lättare att förstå varför man lätt blir överväldigad av allt som sker .. då man hellre velat ta det med fattning..blir man engagerad till tusen..kroppen sänder signal efter signal…larmar för fullt men gör sig knappast hörd i ett virrvarr av känslor …inte konstigt att man blivit utmattad ..och orkeslös..
Jag har lärt mig att säga nej …att sätta stopp och sätta gränser för vad jag klarar av…men oftast så har man bara kört på för att vara alla till lags för att inte framstå som någon latmask..prestationsångesten har därför kommit som ett brev på posten..och man har slagit knut på sig själv bara för att kunna fortsätta som man alltid gjort och stoppat undan sina känslor långt långt in i på något ställe där de fått ligga och damma.
Alla behöver vi lugn och ro i vardagen…sinnesro …andningspauser ..återhämtning..för att samla energi …eller rensa bort överflödet som vi ständigt matas med..annars tenderar vi att svämmas över…balansen rubbas och vi blir till något vi inte vill…att balansera är inte lätt…att finna sin egna balanspunkt för att må bra kan vara svårt mitt i allt informationsflöde …så jag stänger av.. är för mig själv och grubblar bearbetar och vilar mig …nästan isolerar mig tidvis från världen utanför…inte för att jag inte är social utan för att jag behövber det…vilken tur att jag trivs i mitt egna sällskap då 
Jag tror att jag tillför världen mer om jag tillåter mig att vara den jag är…jag är definitivt mer närvarande och mer till freds med tillvaron om jag tar mig tid att ta mig tid…
Det gäller att fånga dagen se möjligheterna i det man tycker är omöjligt…att leva i nuet …och passa på att njuta av det lilla.. för det är det man tycker är litet som egentligen är det stora …Nu är det NU!
Postat i:AftonbladetBlogg, grubbel, klokord Tagged: sinnesro nöjd möjligheter prestationsångest livet
