Vi har börjat se på en hel del dokumentärer och igår blev det den om familjen Friedman. Den handlade om en man som när han var liten förgrep sej på sin yngre bror och sedan i unga tonår var med jämngamla. Det vara bara det att han aldrig växte ifrån det. Även som vuxen var det dessa unga killar (och även yngre) som intresserade honom. En pedofil med andra ord. Han gifter sej iallafall och får tre söner. Han är känd som en duktig lärare och fick flera priser. Så beslagtar polisen en dag en tidning med unga pojkar och de startar en utredning. När de upptäcker att mannen håller kurser i hemmet börjar de misstänka att det här kan vara värre än de först trodde. Så startar mardrömmen för dem. Pappan, och även den yngsta sonen som hjälpt till mej kurserna blir anklade för inte mindre än några hundra brott av våldtäkt av barn. Det finns inga bevis men polisen har fått barnen att prata. De har berättat om perversa grova saker och polisen tror dem. Det trots att polisen lagt ord i munnen på dem, tjatat på dem tills de sagt något och testat saker som att hypnostisera barnen för att få fram minnen. Övergreppen skedde under fyra år, i grupp, och var våldsamma. Men inte en enda gång har något av barnen sagt något hemma, inget barn har gråtit när de blivit hämtade och ingen förälder hade hittat blod på barnen. Pappan och sonen säger sej hela tiden vara oskyldiga. Tillslut erkänner pappan, inte för att han är skyldig enligt sej själv, men för att rentvå sonen som också är anklagad. Sonen blir i sin tur övertalad att erkänna att pappan förgripit sej även på honom för att få ett mildare straff. Båda hamnar i fängelse och det slutar med att pappan tar sitt liv pga av alla skuldkänslor mot sonen och hela familjen Friedman splittras. Sonen sitter av 13 år innan han blir fri. Eller fri och fri, han har sin stämpel och kan inte leva ett normalt liv. Han blir vräkt flera gånger och kan inte få anställning..
En mycket intressant historia och jag fick många funderingar. Först förstår jag inte hur polisen kan göra som de gjorde. Till och med jag vet att barn ofta svarar det de tror förväntar sej av dem. Man får absolut inte ställa ledande frågor om man vill ha sanna svar av barn. Att föräldrarna tror på sina barn tycker jag är precis som de ska. Föräldrar ska vara på sina barns sidor. Det är polisens uppgift att se till att alla sidor kommer fram och blir utredda ordentligt. Att familjen var ordentligt dysfuktionell och att pappan var pedofil ska inte automatiskt göra att de anses som skyldiga. Alla borde få en rättvis rättegång.
Jag tyckte den var intressant och skrämmande och helt klart sevärd!
