Ofta i samband med att det händer nåt drastiskt, ja det behöver inte ens vara i närheten av mig själv.
Det brukar få mig tänka lite extra… frågor kring vad som är viktigt och vad som kan kvitta.
Göra nåt för att kompensera nåt.
Vet om en som använde sin kropp extremt mycket och verkligen tänjde på alla fysiska gränser efter att en närstående släkting hamnade i rullstol ..
Det var ett exempel bara, konsekvens av nåt drastiskt..
Säkert var det en signal som sa att det kan vara bäst passa på använda kroppen medans den är hel och funkar,
Ibland känns det som jag väntar med nåt utan någon egentlig anledning…… kanske på ett ”sen” i odefinierad form.
Det där sen dyker inte upp eller blir inte av.. för det där sen är kanske i nån framtida bild av nåt som inte finns eller kommer finnas någonsin.
Men skulle nåt drastiskt hända..
Ja då kan det hända just det där jag tänkt göra blir av .
Helt plötsligt är ”sen” nuet fast i en form jag kanske inte räknade med.
Komplicerat till tusen…… kanske är knäpp, inte undra på man får va själv…
Men en sak är säker, i min värld har alla projekt jag börjar på en sluttid när de ska vara klara.
Så påbörjar sällan det jag inte kan slutföra.
Snön faller utanför fönstret… gillar inte det…men hoppas det kommer lite som får ligga kvar.
Allt blir så mycket ljusare när det är lite snötäckt.
Det är väl ett sätt måla över det fula, grå och slitna ett tag… iallafall..
Fredagstrött…. NATTI!
