Personligen är jag både och, både hund- & kattmänniska. Satt och såg ett intressant samtal, mellan Per Jensen och Birger Schlaug i UR:
”Hunden har följt människan ända sedan vi levde som jägare och samlare. I ”Hundens språk och tankar” ger Per Jensen, professor i etologi, oss en inblick i hundens beteende, språk och tankeförmåga och berättar vad moden vetenskap har att säga om hundars inre liv.” (Länk till programmet här!).
Läste även en god blogg här, som lite sammanfattar det jag vill ha fram, nämligen hur viktiga hund och katt är för oss människor och lite om hur hunden fungerar. Jag skulle inte vilja leva utan dem, de binder mig tillitsfullt till livet, naturen och tron på fredlig samexistens, viljan att ta ansvar. Människor har jag långt svårare att känna tillit inför, de är oftast falska och baksluga, vill ha något.
Min älskade hund blev svårt sjuk för ett par månader, först såg det ut som ”hot spot”, en typ av eksem, men efter ett par dagar bliv en ful varig infektion uppenbar. Infektionen spred sig över hela nosen, nosryggen och runt vänster öga. Snart kröp det fram några taggar från min roshäck, hon hade luktat för närgånget på den och drabbats av någon bakterie. Jag hade antibiotika hemma, Flagyl, och tillsammans med varlig sårtvätt (sprit) och Aloe Vera salva läkte hon snabbt…det som slog mig hårdast var hur orolig jag blev, jag reagerade lika starkt som när barnen blev sjuka som små och jag insåg att jag känner oerhört starkt för min hund. Hon är mitt ansvar och jag skall tillse att hon lever med högsta möjliga livskvalité, varje dag. Jo, jag har alltid vetat detta, men aldrig känt det så starkt, jag var orolig att förlora henne.
Jag känner starkt att Per Jensen är en individ jag litar på, det jag läst i hans bok är kunnigt och klokt formulerat, därtill har han samma syn på hunduppfostran som jag…min hund är relativt ouppfostrad och försöker ofta styra mig. Hon är därtill duktig på att tala om vad hon vill, hon läser mig som en öppen bok och de dagar jag är lite mer tillbakalutad så lägger hon öronen i nacken, vägrar lyssna och bestämmer färdriktningen…hon drar mig dit hon vill!
Min vita ”varg” föddes på mitt köksgolv för snart sju år sedan, hon var död när hon kom ut, men vi, min dotter och jag, lyckades massera liv i henne och jag sov sedan under två veckor på golvet med valparna delvis i mina armhålor…jo de ammade sin mamma och sov hos henne också, men jag blev snart ett fullgott substitut när det gällde trygg sömn. Kanske lite därför jag har så starka band till min hund?
Vad det gäller själ och personlighet, så ligger hund och katt ingen människa efter, de är utpräglade och unika individer allihop. Katter har inte varit husdjur lika länge som hunden och saknar lite hundars förmåga att samarbeta, men läsa oss och uttrycka sin vilja, jo det kan katter också.
Jag väljer helst stora hundar, så lika vargen som möjligt exteriört och gärna en blandning som Schabrador (hälften Schäfer, hälften Labrador), de är de bästa hundar jag haft på alla områden, lugna familjehundar med jägaren, arbetaren/dragaren i sig och alltid väldigt friska. De är därtill, i mitt tycke, väldigt vackra hundar!
Hundar är också spännande modeller att måla!
Här två av mina katter, Pepsi heter han på fåtöljryggen och den vackra lilla norska skogskatten, Tequila, är hon som jag porträtterat.
