Lördagen den 12 januari, 2013
När jag, ALA och lille AJE kom hem från mataffären på kvällen, var hunden Eddie hemma hos oss. Jag hade åtagit mig att passa honom några timmar medan B och Eddies husse herr K gjorde ett ärende.
Huset var nu avdelat med stängd dörr så att Ozzy hade mat, vatten, kattlåda och möjlighet till in- och utpassage genom kattluckan i källaren, medan Eddie fick hålla sig på övervåningen med oss.
Med undantag för en liten tid på sensommaren 2006 då vår katt Tusse dött, har jag haft katt hela tiden sedan jag flyttade ihop med B i januari (eller var det februari) 1999. Hund har jag aldrig haft och jag har nog aldrig förut åtagit mig att passa någon hund i mitt eget hem, men nu gjorde jag det och det gick bra.
Jag förvånades över att hunden verkade förstå vad jag sa om jag sa (exempelvis) om ”vill du ha mat”, ”ska vi gå ut”, ”nu tar Anders tuggbenet” och ”snart kommer husse hem”. Eddie följde mig vart jag än gick, men så snart jag sa ”nu tar Anders tuggbenet” for han i väg till vardagsrummet för att vakta sitt tuggben. När jag sa ”snart kommer husse hem” ställde han sig på köksbordet och tittade ut genom fönstret ned mot gatan.
Till sist kom B och herr K tillbaka och Eddie följde dem hem.