En man som var född år 1912 berättade en gång för mig följande som han bad mig att aldrig glömma.
När denne man var liten pojke, fick han gå med matsäck till sina storebröder
som jobbade med att bryta torv på en mosse, fast de inte var myndiga.
Förr var barnarbete i Sverige vanligt, precis som det är än idag i
t.ex Bangladesh, vilket gör att vissa klädkedjor kan sälja så billiga kläder…
Barn fick jobba förr därför att deras familj var i stort behov av den lilla inkomst som just barnarbetet bidrog till. Det var långa arbetsdagar och långa arbetsveckor. Endast söndagarna var lediga, eftersom Sverige på den tiden var ett kristet land som skulle helga ”vilodagen”.
Utbildning och akademisk skolning var något som bara var för de bättre bemedlade. Arbetarungar var förutbestämda att just arbeta.
Den gamle mannen nämnde att han som liten pilt noterade ett samband. Ja, alltid samma dag som det var avlöningsdag för arbetarna hade arbetsgivaren ordnat så det kom hästkärrelaster med brännvin för försäljning till mannarna. Förtjänsten från brännvinsförsäljningen gick alltså direkt tillbaka till arbetsgivaren. Pilten såg många familjefäder som gjorde av med i stort sett hela lönen på brännvin.
Pilten funderade över vad mammorna i dessa familjer skulle tycka om det. Ja, på den tiden så förvärvsarbetade kvinnor inte i någon stor utsträckning, utan fick förlita sig på att bli försörjda av sin män.
Den lille pilten förstod att brännvinsinköpen med all sannolikhet skulle leda till elände. Hur skulle mammorna kunna ordna mat till sina barn utan pengar? Vissa familjer var ju tämligen barnrika. Pilten förstod dock på äldre dagar att kroppsarbetet var så pass slitsamt att vissa män använde rusdryckerna som ett slags bedövningsmedel för att ”härda ut” med sin tillvaro.
Betänk, Kloktok, sa den gamle mannen, och minns hur och på vilkas bekostnad denna arbetsgivare skapade sin förmögenhet. Denna förmögenhet gjorde att han på sikt blev grannstadens mäktigaste fastighetsägare. Det var ingen hederlig man, menade den gamle mannen, eftersom han bidrog till andras elände bara för att sko sig själv.
Nädå, jag kommer inte att glömma… Å jag konstaterar med ett uns av vemod att det i våra dagar av påstådd rättvisa och människors lika värde finns väldigt ont om hederliga människor över huvud taget…
Fridens liljor…
Ps. Bilden är snodd härifrån.
