Ni vet känslan när ni tittar på något och inte riktigt förstår vad det är ni egentligen ni ser. Oförståelsen uttrycks i detta fall gärna i form av enbokstaviga ord endast bestående av vokaler, t ex ”Eeeee” och ”Ööööö” kanske följt av ett tvåbokstavigt och tvåordigt ord i form av ett ”Ha-ha”-skratt.
Detta skedde mig igår. I mitt fall kompletterades ovanstående med en hel mening; ”Vad i helvete…?”.
Jag stirrade på min FBsida och fattade nada. Ormen, Konsultens före detta fru och moder till hans barn, hade skickat en vänförfrågan till mig. Samma Ormen som fått tokspel när deras dotter taggade mig på IKEA. Samma Ormen som var orsaken till Konsultens och mitt första gräl på grund av några urrivna blad i Fjälltoppens gästbok. Samma Ormen som gått långa omvägar bara för att inte ens se mig och som jag gått lika långa omvägar runt eftersom jag inte haft någon som helst önskan att träffa henne.
Varför i helvete vill hon vara min vän på FB?
Ormens vänförfrågan har diskuterats en hel del det senaste dygnet. Ska jag svara? Ska jag bara tacka nej utan nån förklaring? Har hon som vanligt fipplat på knapparna och inte ens fattat att hon fått iväg en vänförfrågan? Jag visste en enda sak; jag är otroligt restriktiv med vilka som är mina vänner på FB då jag vill kunna vara öppen med vad jag gör, tycker och säger. Det skulle jag aldrig kunna vara om jag vore vän med henne. Så det hela slutade med att jag skickade ett nonsenssvar till henne där jag tackade för hennes vänförfrågan, att jag är väldigt personlig på FB och därför helst ser att vi lär känna varandra först. Jag avslutade meddelandet med en önskan om en trevlig helg.
Jag vet ju att vi måste träffas nån gång, ju förr desto bättre och kanske var detta en hand som sträcktes ut. Nu tror varken jag eller Konsulten detta, vi tror snarare på misstagsfaktorn, men uppenbarligen är hon nyfiken på mig och går in på min profilsida. Vi tror att detta meddelande dels räddar hennes ansikte om det var ett misstag och dels får henne att inse att jag är öppen för ett möte.
Chocken har nu växt till nyfikenhet. Det skulle ju kunna vara… hmmm… intressant… att träffa henne.
Så att säga.
