Men det tänker jag göra ändå! För det här är MIN blogg och här får jag vara larvig. 
Vinter. Snö. Kallt. Mörkt.
Visst är det bättre än alternativet. Vinter. Blött. Kallt. Blåsigt. Mörkt.
Men det är fortfarande mörkt och det är fortfarande kallt och man måste i alla fall ta på sig motsvarande en bärbar jurta för att inte frysa röven av sig. Gudars skymning vad jag är tacksam över att påklädningsåren med barn är över. Framtida barnbarn kommer antingen bara passas på sommaren eller inte få gå ut hos mig, haha! Tröja, jacka, halsduk, kängor (snörjävelkängor – alltid med torkade rester av lera på remmarna så fingrarna bli läskiga), mössa, vantar och Dotterns ”jag-tror-jag-dör-tur-det-är-mörkt-hoppas-vi-inte-träffar-nån-jag-känner”-blick när man ska ut på en promenad. Långkallingar om man ska gå en längre promenad.
Januari.
Februari.
Mars.
April.
Maj.
(Ja. Jag bor låångt norrut och sommaren är sen och kort om den alls kommer och inte bara vänder i dörren mellan vår och höst)
Början på juni!
Juli!
Ett par tveksamma veckor i augusti…
När jag tänker efter undrar jag om jag är vid mina sinnens fulla bruk som bor här…
