Katterna sitter vid dörren och jamar och vill absolut ut
Men när vi kommer ner sitter dom på tröskeln, tittar ut och kan inte riktigt bestämma sig för om det inte är för kallt i alla fall.
Sen springer dom upp och in i värmen.
Bara för att en stund senare upprepa samma beteende.
Och när dörr jamandet blir nonchalerat av deras grymma matte (jag) tar dom till riktiga avgrundsvrål.
Så grannarna säkert tror att jag plågar dom stackarna på det grymmaste sätt.
Nu undrar jag om mina katter är riktigt korkade.
Som tror att snön och kylan har försvunnit på en timme och absolut måste få gå ner och kolla om det inte är vår i alla fall.
Dom ser ju snön genom fönstren dom alltid ligger och spanar i.
Eller också är dom riktigt smarta och har kommit på ett bra sätt att motionera sin lata matte.
Jag bor högst upp utan hiss, så trapp springandet dom utsätter mig för är verkligen ansträngande.
Jag ger mig sjutton på att dom gör det med flit för att driva med mig.
"Titta nu springer hon ner igen""Vad lättlurad hon är, matte" Sen fnissar dom säkert, tysta men skadeglada kattfniss.
Jag är i alla fall rejält urless på detta jamande och springande i trapporna.
Det har gått så långt att jag nu har lagt beslag på en egen plats vid fönstret.
Där sitter jag nu och väntar på våren.
Kommer den inte snart.......snart......kanske.
Men inte än.