Ja de gör det…men endera dagen så är det som hopar sig borta..jag är långledig nu och ska röja undan alltihop på en gång..jag har prokastinerat ett bra tag nu till förmån för att vara i nuet…
Så gör jag emellanåt..det är inte att föredra men så blir det…vissa saker lägger jag på hög i väntan på nästa ryck…det rycket måste komma snart..att prokastinera är inte något jag planerar ..av någon anledning så bara blir det så…då och då kanske för att jag ska samla kraft och göra det ordentligt på en gång..istället för att ta lite då och då…som kanske är bättre..men uja va skönt det är då man fixat allt som ska fixas…en riktig lättnad är det en tyngd som tas bort från mina redaan ganska så trötta axlar faller bort i ett nafs och man känner sig fri..det går inte riktigt att beskriva känslan men det är oerhört befriande att veta att jag haft karaktär nog att med egen kraft fått bort orosmoment som legat och gnagt en…fastän man själv valt att skjuta på dem och försatt sig i sitsen som orsakat prestationsångesten …så väljer man gång efter gång att göra på samma sätt..fråga mig inte varför?..det bara är så…det mönstret måste jag bryta på något sätt. Jag behöver balans i mitt liv..jag balanserar för fullt för att få ihop det i vardagen..balanssinne har jag det kan jag lova 
..efter alla försök och misslyckande i livet så kan jag hålla balansen men det gäller att finna en medelväg ett lagom sätt att balansera fram på.
Jag smyger inte alltid fram i sakta mak …som jag kanske borde…det är ofta med fart och fläkt som jag drar fram..jag kör på i samma gamla invanda spår medveten om att det inte passar alla i min omgivning…det finns inget mellanläge ..antingen ger jag 100 % annars kan det liksom kvitta…det är antingen svart eller vitt…utan nyanser…eller så är det en himla massa nyanser i en enda röra…
Nu ska jag sätta lite färg på den gråsvarta röran…sätta lite guldkant på min tillvaro igen..med de resurser och tillgångar jag har kan jag göra en hel del det vet jag …det är bara att sätta fart…försöka hitta motivationen igen…drivkraften i mitt nav har liksom tappat kedjan och driver inte runt som jag vill att det ska göra…jag trampar och trampar och kommer ingen vart …kedjan måste dit igen…motivationen måste hittas..kreativ är jag så någonstans kommer jag hitta den igen det vet jag…
Sitter här med mitt kaffe och svammlar igen…det får min hjärnverksamhet att dra igång och jag vaknar sakta medans jag tömmer min ordbank på ord…jag behöver tömma ofta..för att orka vidare…alla mina tvivel..alla mina intryck måste antingen bort helt eller sorteras in på rätt plats …jag behöver tid att fundera ..tid att samla ihop mig…sansa mina ansatser att leva fullt ut så att jag orkar stå emot det som jag kan tänkas stöta på utanför min egna trygghetszon..ja livet är då sannerligen inte lätt alla gånger …men vem har sagt att det skulle vara det?
Nää nu är det nu ..hög tid att fortsätta …ska lyfta min ända och göra det som är tänkt idag…ta det lugnt ..planera och packa om min ryggsäck för att vara ledig…ska börja med att packa en väska inför morgondagen…då ska jag gå på gymmet…men kan inte bestämma mig för om jag ska lyfta skrot eller om jag ska gå på ett pass…jag velar som vanligt ..men jag ligger i startgroparna ändå ..redo att göra något det är alltid något
SES!
Postat i:AftonbladetBlogg, grubbel Tagged: prokastinerare motivation kreativ svammel
