Jag är ganska tekniskt intresserad. Hemma hos oss är det jag som fixar (enklare) problem med datorn, det är jag som ordnar inställningar hit och dit och installerar saker och sånt. Jag tycker det är kul och skruvar gärna med motorer också. För 25 år sedan gick jag i nian, då gjorde jag två veckors prao i en bilverkstad, eftersom jag var intresserad av att gå fordon på gymnasiet. Nu blev det inte så, men som sagt, intresset och fallenheten finns.
Under de här 25 åren, så har jag märkt hur klimatet förändrats i samhället. Nu kan jag faktiskt bli bemött som att jag förstår vad både jag själv och även personen jag pratar med pratar om, när jag är in och frågar vad det kan vara för fel på gräsklipparen eller när jag ringer bredbandssupporten osv. Tidigare har det till 99,9% varit så att de antingen varit övertydliga i sina förklaringar, eftersom de förutsatt jag inte kunnat något, eller så har de helt sonika vänt sig till medföljande manligt sällskap, även om det varit jag som ställt frågorna. Observera att detta har gällt män. Har man någon enstaka gång stött på en kvinnlig säljare/reparatör ed, så har denne inte alls agerat på samma sätt som männen.
Men för några dagar sedan upplevde jag motsatsen! Det blir ju lite fel det också, men så roligt det var!
Jag var in i Trebutiken i stan. Jag frågade om tekniska problem gällande först min egen telefon, sedan en sons. Till sist gick vi över till att diskutera förlängning av ett abonnemang och vad man kunde få med för telefoner till olika sorters abonnemang. Vid det laget hade min man, som från början var i en annan butik, anslutit.
Diskussionen gick från telefoner till surfplattor och min man ställde en fråga till säljaren. Denne svarade – till mig! Och han höll kvar blicken med mig, inte så att han delade svaret mellan mig och maken, utan han svarade helt och hållet på makens fråga till mig.
Det är första gången jag upplever det.
Eloge till säljaren i Trebutiken, för det här var roligt! Dock fel mot min man… men kul för mig…
