- Herregud, är det dessa som ska stötta de mest utslagna i vårt samhälle?
Framför mig stod en grupp nybakade socionomer. Det var nästan bara kvinnor, någon var mellan 35 och 40 år men de allra flesta var knappa 25. Jag såg på några av dem. De såg inte ut att ha fyllt 17 ens och i deras ögon såg jag små rädda harar.
Jag frågade lite fint om någon av dem hade någon arbetslivserfarenhet. Det var skrämmande svar jag fick. Någon hade aldrig jobbat en enda dag förutom praktiken under socionomutbildningen, någon annan hade vid sidan av den även suttit i kassan på den lokala mataffären. Några hade jobbat som timvikarie inom hemtjänsten medan några få hade fått påhugg på sina praktikplatser. Det var bara de äldre som hade någon som helst erfarenhet inom den bransch som de nu skulle ut och jobba i.
Och dessa personer ska fatta beslut om tvångsomhändertagande av barn och ungdomar, jobba med tunga narkomaner på låsta boenden, kunna hantera utåtagerande psykotiska mördare och dessutom göra det på ett professionellt och rättssäkert sätt.
Jösses.
