I torsdags ringde förskolepersonalen till min man och begärde hämtning av Lilltjej som spytt på golvet. Jahapp, magsjukan har drabbat även oss.
Jag har inte haft magsjuka sedan jag var 13 år så jag var inte orolig.
På fredagskvällen kom Stortjej och såg blek ut. Magsjukan hade spridit sig till henne.
Det verkar dock vara en fjantigt lätt magsjuka. Den yttrar sig olika. Jag och maken har på sin höjd lite knorr i magen. Stora tjejen har ont i magen och Lilltjej vägrar äta, men är pigg i övrigt. Hon säger ”Ont i maaagen” som bara hon kan, men i övrigt är hon ok.
Det luktar dock rutten svamo som blivit uppäten av en anka som sedan lagt ett ägg som ruttnat i solen, när hon fiser. Det är illa.
Idag skulle jag ha hållt i ett event på jobbet, men eftersom min mage knorrade så vågade jag mig inte dit, av rädsla för att smitta resten.
Jag är lite trött på vintern nu. Eller rättare sagt, VÄLDIGT trött. Jag är ingen vintermänniska. Jag blir inte peppad av snön och tänker ”Wiiiie, skidorpulkasnowboardåkatime!!!”. Jag är nog en sån som skulle behöva ljusterapi.
På eftermiddagen när det var som lugnast vågade jag mig ut en runda. Jag behövde komma ut och andas annat än pruttar som kan döda.
Jag kom hem med lite skojsigt från rean. Än gick det att fynda.
Ja, det är My Little Pony på legginsen….lö-ve-li! Så kvällen är ännu inte färdig, och Lilltjej har begärt Gangnam style ca 10ggr på raken…Men, det är iaf bättre nu än vad det var i morse – med bajs överallt.