Ibland infinner sig känslan av att livet rusar fram i 250 knyck, och man håller sig krampaktigt fast för att inte tappa taget. Varför har man så bråttom? Vad försöker man jaga? Är det tiden eller vill man prestera så mycket som möjligt innan det är dags att dra sig tillbaka? Hur som helst så är det många viktiga detaljer runt ikring som man missar om man inte försöker att hejda sig lite och stanna till. Varför sätter man sitt liv och hälsa på spel i en värld full av stress och ”måsten”? Tänk dig då ohälsan som ett annalkande tåg. Och om vi inte ser oss för kommer vi bli överkörda av det tåget.
↧