Ja.Jag är en social ensamvarg men jag tycker faktiskt att jag fått ihop mitt sociala liv och att det ligger på en för mig helt okej nivå.
Problemet är väl att en av mina väninnor också är en social ensamvarg, vilket jag är mycket väl medveten om. Det är ändock väldigt frustrerande när jag ända sedan innan jul har sökt henne via FB-inlägg, FB-meddelanden, sms och även via telefon och det utan att hon svarar eller ens bekräftar att hon sett och hört mina propåer. En enda gång har hon svarat och då hade hon – om skälen stämde – mycket goda skäl för att inte prata med mig. Men varför har hon inte ringt tillbaka?
För mig innebär detta många negativa tankar. Vad har jag gjort? Har jag sagt eller gjort något som hon tagit illa vid sig av? Är hon arg på mig? Vill hon inte längre vara min vän? Hon bor tyvärr alldeles för långt bort för att jag bara ska kunna ”titta förbi” men som det är just nu så skulle jag inte våga göra det även om hon bara bodde på promenadavstånd. Tänk om hon inte skulle öppna dörren fast jag såg eller hörde att hon var hemma?
Det finns säkert de som säger att jag borde fatta att hon inte vill ha kontakt med mig längre, att jag ska sluta söka kontakt. Ja, hade hon varit en social person med stort umgänge så hade jag gjort det. Nu vet jag att det inte alls är så. Däremot är hon nykär och det kan ju påverka hennes beteende. Men i så fall önskar jag att hon hade talat om det.
