Dags lämna.
Tillbaka för att duscha och packa ihop på hotellet.
Snart ska vi ta oss tillbaka från Cortina och ned till Venedig och så vidare via Frankfurt och hem till sthlm.
Landar i natt och det kommer säkert att vara rätt surt att ta sig upp i ottan till jobbet i morgon bitti – men jag kan säga att det är värt det.
Bilden ovan är från i går, i dag har det snöat i eskalerande faser sedan i morse, men vi var rätt tidiga i backen och hann med några timmars åkning innan det fullständigt började vräka ned.
Jag måste få fråga en sak.
Jag satt med en finsk barsk kvinna näst intill mig, en fransman emellan oss, på middagen i går.
Efter att jag bett om salt för att salta min flundra, de andra fick chateaubriand, så frågar jag runt som hastigast att ”salt, anyone?” innan jag ställer tillbaka den på bordet.
Hon gillade inte mig från början, det kände jag, frågan är om hon gillade någon runt bordet.
”Jag måste bara säga till dig”, säger hon, ”att du inte kan fråga runt på det sättet. Det är ytterst ofint och jag vill bara hjälpa dig så att du inte gör bort dig fler gånger”.
Jag sa ingenting.
Fattade nollkommanoll.
Jag svalde verkligen den kamelen också, jag svalde en rejäl en i fredags kväll också som jag ska berätta om senare, så jag sa ingenting.
Men är det så?
Får man inte fråga så?
Hade den 55-åriga finska kvinnan all rätt att petronajsa sin 47-åriga svenska bordskamrat.
Har jag gjort bort mig nu? Inför de fransmän, italienare, norrmän och finnar som satt vid vårt bord?
Jag är så rädd.
