Så som jag upplever mig själv,är jag mycket sällan lagom och detta gäller precis allt. Allt från mina fysiska funktioner till hur jag mår psykiskt. Min insperation till hur pigg eller trött jag känner mig. Mitt temperament och mina förmågor.
Tendensen med att om jag är bra på något,är jag jätte bra och om jag är dålig på något är jag pinsamt dålig, detta fenomen kan jag nog skylla på min asperger men jag kan väl knappast skylla min asperger på alla andra överdrivna talanger??
Mitt temperament har ju med min personlighet att göra. Är jag glad så är märks detta mycket tydligt och låter tydligt. Likaså när jag är arg. Jag är knappast den lugna personen som smälter in i mängden. Detta vill jag inte skylla aspergers på. Det finns ju många människor med ett tydligt och hörbart temperament.
Mina fysiska grejer är också allt annat än lagom. Svettas jag, svettas jag såpass mycket att jag chockar folk och jag har ju t.o.m blivit portad på ett gym pga min överdrivna förmåga att svettas. Hur många människor har lyckats med att bli portade från ett gym pga att dom svettas förmycket!? Likaså gäller andra fysiska talanger jag har. Har jag mens, blöder jag överdrivet mycket att dom största tampongerna knappt hjälper. Mina toalettbesök blir antingen överdrivet många eller ovanligt få under en dag. Aldrig lagom där heller.
När det gäller skolarbetet, är min kreativitet antingen överdrivet effektiv eller frustrerande dålig. Läxan man får två veckor på sig att göra, kan bli klar inom 2 timmar eller så dröjer det tills sista minuten.
Hela mitt liv i övrigt har varit allt annat än lagom.
Aldrig har jag lyckats med vara vanliga svensson. Mitt liv har gått upp och ner från botten till toppen. Jag gått från vara värsta jobb-myran med 4 olika jobb samtidigt som jag studerade på komvux från att sedan vara totalt sysslolös och ha långtråkiga dagar under loppet av ett år. Under en period var jag en välkänd kändis som nordens starkaste kvinna som tävlade i VM och som ofta syndes i media och jag tjänade pengar på uppvisningar och skrev autografer. 6 månader efter det jag slutade tävla som elitidrottskvinna, var jag en hemlös sprutnarkoman. Ett tag var jag en nitisk syster bland jehovas vittnen och under en annan period,satt jag inlåst på rättspsyk i sundsvall. Jag är inte gammal men har nog upplevt mer med mitt intensiva liv än många 80åringar hunnit göra.
Inget med mig och mitt liv och min kropp eller min person är eller har varit lagom. Kanske inte något fel i det ty tack vare min dramatiska person och mitt intensiva liv så har jag ju gott om historier och erfarenheter att underhålla folk med.
Men nu vill jag testa hur det känns vara lagom. Det väl det enda som saknas för mig att uppleva i mitt liv….
