Gårdagen betydde två gudstjänster. Förmiddagsgudstjänsten var i vår största kyrka. Den blev inte full, men det var trots allt ganska bra med folk. PRO-kören sjöng och jag glömde att hälsa dem välkomna vid inledningen. Som tur var så fick jag chansen inför att de skulle sjunga första låten. Roligt med glada pensionärer som tycker om att sjunga. Lite häftigt också med den 87-åriga gittaristen, en pigg dam som tog en guldmedalj i VM i orientering när hon var 85.
Jag predikade över texten om den samariska kvinnan som möter Jesus vid brunnen. De för ett litet samtal om vatten och sakta förstår kvinnan att det är Messias hon talar med. Hon är en kvinna med ett förflutet kan man säga. Jesus väjer inte för det, han tar tag i det utan att döma. Så blir kvinnan upprättad inför sig själv och andra. Men Jesus talar också till oss. Han talar om livets källa som är han själv. Han visar oss hur vanligt vatten kan bära det gudomliga in i vår värld. Vi kan finna honom i det lilla vardagliga.
På eftermiddagen var det gudstjänst i ett av våra församlingshem. På vintern använder vi inte kyrkan så ofta. Den ligger en bra bit upp i skogen och vägen dit kunde vara bättre. Det är dyrt att värma upp också. Det var roligt med en konfirmand som ville hjälpa till med något. Det blev psalmboksutdelning.
