6
Jag letade fram en påse pepparkakor ur min packning. Sten fällde en uppskattande kommentar beträffande kaffebrödet. Han tog genast för sig en trave, stoppade några av dem i munnen och började tala medan han tuggade ur. — Du sa att du brukar ta två fiskar?
— Ja, en till kvällsmat och en till frukost. Folk borde nöja sig med den mängden när de nöjesfiskar i såna känsliga vattnen som vi har här uppe.
— Hur stora är firrarna som du då nöjer dig med?
— Som dem vi hade på bordet nyss. Runt tre, fyra hekto ungefär men får jag någon på sex, sju hekto så gråter jag inte för det. Är det den första för dan får den räcka. Annars släpper jag den och försöker få en mera lagom. Det är inte så trevligt att försöka proppa i sig en för stor fiskportion bara för att resterna inte kan sparas. Jag har minsann prövat det också! Så jag vet hur man mår då.
— Jaså, gillar du inte att smörja kråset när tillfälle ges?
— Får väl vara någon måtta! För några år sen hade jag redan fått en liten öring som kunde passa till kvällsmat. Återstod att bara fånga något att ta till frukost också så kunde jag ge upp för den kvällen. Det drog ut på tiden innan det nappade men när det väl hände så var det med besked. Först trodde jag att det handlade om en fin harr men när fisken kom i håven lossnade den från kroken. Kvar på kroken satt en bra bit av överläppen. Det visade sig att jag fått en sik på över åtta hekto och dessutom var den nu skadad.
— Så du menar att det finns sik även här?
— Jodå den har åtminstone tagit sig upp till Skarphån för jag har fått sik där också. Det ska visst därtill finnas röding i den sjön men de har undvikit min krok. Jag vågade inte chansa på att den skulle överleva med så trasig mun så fisken avlivades. Så långt var kanske allt gott och väl men morgonen efter hade jag fortfarande mera sik att äta än jag orkade med och inte hade jag något kylfack att förvara resterna i under dagen. Det kändes inte så bra att vara tvungen slänga en lagom portion till korparna. Jag tvingade därför i mig alltihop och kände mig smått spysjuk för resten av tiden här uppe.
— Det förstår jag men klarar du att hålla den fiskemoralen i alla lägen är du närmast helgonlik! Sten log ett leende som tydligt visade att han tvivlade på mina ord. — Är det många som fiskar här i åarna?
— Vet inte. Skulle tro att det i genomsnitt är cirka tio personer per dag men få håller på längre än ett par timmar per dygn. De flesta verkar inte vara mera fiskeintresserade än att de ställer sig på de lättast nåbara ställena närmast vägen. Där gör de ett par kast och säger att ån är fisktom och far sedan till nästa lika välfrekventerade ställe. De känner sig antagligen lika bortkomna och lurade där.
— Så på grund av allmän okunskap om var de borde fiska och för stora förväntningar på fiskarnas huggvillighet bedrar de sig själva och blir utan menar du?
— Klart de blir! Fiskarna vill ha lugn och ro både i vattnet och runt om. De etablerar sig inte på ett stökigt ställe om de kan välja. Sten nickade medhåll. — Så som de där klantarna rusar iväg mot den mest lättåtkomliga platsen de får syn på, får man inget. Att fullkomligt utan plan eller eftertanke ställa sig vid första bästa ställe och slänga ut flugor, spinnare eller flöten duger inte. Inte får man några fiskar av värde på så sätt!
— Men kanske man kan få sin spänning ändå? Man tycker väl att man fiskar eller hur? Och fiskar man har man inte tråkigt även om inget händer.
— Nja Sten, jag vet inte om jag kan hålla med dig där. Hade det bara handlat om att fiska, kunde vi ju lika gärna byta ut våra beten mot en rostfri mutter och påstå att vi fiskar efter ryska ubåtar eller hur? Nej, rycker det inte i linan då och då så ledsnar man snart!
Sten skrattade men visade samtidigt att han bara delvis kunde acceptera mitt exempel. — Ja, somliga ger väl upp men en del av oss människor är så tokiga att vi fortsätter i alla fall. Du vet hoppet är det sista och så vidare. Men visst händer det väl att det blir något till slut, även om vi kanske inte är så framgångsrika när det gäller att dra upp ubåtar. Du anar inte så många fångstlösa dagar jag upplevt. Men som den fiskeidiot jag är har jag fortsatt och då och då har jag fått min belöning för visad flit och gott uppförande.
— Jo, trägen vinner väl också något men om du visste hur många tokar, som varje dag ställer sig där borta vid bron. Ska man få fisk där, bör man förmodligen vara ute innan solen gått upp. Nej, tänk om någon kunde tänka sig gå hundrafemtio meter längre och ställa sig nere vid nacken i stället! Den skulle antagligen vara först dit den här veckan.
— En dag kommer någon med en större experimentlusta. Den lär inte stanna bredvid bilen. Den knallar nog iväg längs ån och undersöker vilka möjligheter som faktiskt finns.
— Det är nog modet som utgör skillnaden. Att våga bryta mönstret, att våga göra något annorlunda. Men man måste ju ha ett intresse för det man håller på med också. Finns inte det så blir ju alltihop bara halvdant och slumpmässigt i alla fall.
— Ja, det kan jag hålla med om och visst förstår jag att många turister beter sig galet. På sätt och vis är det dessa klåpare som betalar våra fiskar med sina fiskekortsavgifter så vi borde vara tacksamma för att de finns. Det var min tur att hummande instämma. Sten fortsatte. — Egentligen är de kanske i allmänhet en större fara för miljön runt vattnen än för det som finns under ytan. De brukar ju sprida en del skräp omkring sig och göra sitt bästa för att bana sig bekväma vägar längs stränderna under tiden.
— Orkade de knalla iväg någon kilometer från timmervägen skulle de ha ännu bättre chanser. Kanske skulle de även få känna på fler spännande strapatser och äventyr också. I sin tur hummade Sten för visa att dela mina åsikter. — Fast jag tror inte de vågar offra några svettdroppar på en sån eskapad. Nu för tiden ska det vara ungefär lika ansträngande att fiska, som att plocka fram ett paket fiskpinnar ur frysen. Vill man nödvändigtvis ha naturupplevelser finns ju ett stort urval att få digitalt. Man kanske skulle stå där vid bron bakom ett skynke med en frysbox och låta dem få leka fiskdamm. Femtio spänn för ett paket strömming och en titt på min dataskärm.
