Vi mötte henne på den sista nattpromenaden, hon försökte gömma sig invid ett elskåp, men min älskade vita ”varg” uppmärksammade mig på henne. Att hon var nedkyld, uppgiven och skadad var uppenbart och det kom inget motstånd när jag böjde mig ner och försiktigt placerade henne innanför min tjocka vinterfodrade jacka.
Väl hemma placerade jag henne på köksgolvet och stängde ut alla katterna, de protesterade och menade att: ” – För alla hundar, vad gör du? Det där är ju helskönt käk ju, färskt och prima…nu får du ge dig, vi skall in dit!”
Det var framförallt ”peppe” som protesterade av katterna, protester inte utan höjd röst och jag hörde senare hur han genom att hänga på handtaget försökte öppna dörren…men tji fick han, köksdörren är trög.
Hon blödde lite och jag placerade ut några små vattenskålar, frö av lite olika sort och lite sand/små gruskorn. Undersökningen visade en skada på ryggen, inte speciellt djup och jag undrar om det är en Duvhök som varit framme?
Jag satt en stund på köksgolvet, småpratade, visslade och försökte ”flörta” lite med henne via lite utdragna blinkningar och genom att blunda. Detta brukar lugna och hon ”burrade” upp sig, sjönk ner i ”viloläge” och jag gick ut ur köket. Under dagen har hon blivit piggare och piggare, vi har bara varit inne i köket fyra gånger, lite kaffe vill man ha och varje gång har hon protesterat livligare och livligare. Tror värme och lite mat gjort susen och hon får bo kvar några dagar till, när hon försöker flaxa ut, ja då får hon…flaxa ut!
Det har blivit hämtmat idag, bra ursäkt att ha en inneboende i köket som inte vill bli störd och en pizza är faktiskt inte helt fel ibland. Katterna är fortfarande sura och börjar mumla om att hämta förstärkning,… hela kavalleriet!
