På min parkering.
Klockan är strax före halv 4 på morgonen.
I en timme har Han mailat i parti och minut på sin väg hem.
Men när Han är så nära att vi kan titta på varandra genom mitt köksfönster rinner modet ännu en gång av Honom.
Han blinkar med lysena och backar bort.
Nästa gång Jag tittar ut ser Jag Han köra ner på den större parkeringen.
Jag vill verkligen står det i mailet som visslar till i mobilen.
Jag med svarar Jag.’
Går och kissar och när Jag åter kikar ut genom fönstret ser Jag Hans bakre lysen i rondellen en bit från Mig.
Så nära 
står det i det sista mailet.
Är inte det här bara för jävla sorgligt
Varför är Jag ens kvar i hans liv?
Joooo, för att aldrig nånsin har eller kommer jag att träffa en man som är så kompatibel sexuellt med Mig (de få gånger vi får till det)
Sen är vi inte kompatibla varken åldersmässigt eller kommunikationsmässigt, men det är oviktigt så länge Han ger Mig njutning…….och tänka sig, t.o.m den här natten duger som njutning…..även om Jag inte låter Han veta det 
Får väl ta ut frustrationen på Gymet om 2 timmar.
*Tröttluva*
