Jag var på en mammagrupp träff i måndags. Har ju varit negativ till det men tänkte att jag ger det en chans. Det behöver ju inte vara för försent att lära gamla hundar att sitta 
Iallafall, det var faktiskt rätt givande. Och jag fick perspektiv på saker och ting. Vi har fått en ”enkel” son om man jämför, som man inte ska göra men som man lätt gör. Och jag är inte ensam om att sova dåligt, trots att det känns så ibland.. I veckan började jag med öronproppar, så skönt att slippa att höra när lillen rör sig eller ”pratar” i sömnen. Flera mammor gjorde så och nu känner jag att vår son är stor nog och jag kan göra så utan att vara orolig att jag inte hör honom. För när han vill ha mat eller nappen, då hörs han om jag säger så och då vaknar jag trots öronpropparna.
Jag har inte fått någon samtalskontakt ännu, är väl många småbarnsföräldrar som mår dåligt. Men jag vet inte om jag behöver det, för de dagar som jag sover ok är jag på bra humör och tycker allt är skoj. Det är sömnen som spökar för mig. Är helt enkelt en sån som måste ha sömn för att må bra. Min man är en stål-karl, han klarar sig på lite sömn och klagar ytterst sällan. Jag är så glad och tacksam att jag har honom. Försöker emellanåt uppmärksamma honom lite extra med pussar och kramar. Man får inte glömma bort sin partner mitt i allt!!
Vår son gör likadant som mig med stortårna , iallafall något som han fått efter mig
Nu ska jag och lillen iväg och göra hans första pass. Om knappt en månad drar vi till solen, längtar