Mellan jobb och felköp.
Varför kan det inte vara enkelt? Varför kan inte en storlek vara alltid – just en storlek.
Kastar mig in på H&M mellan jobbet och hemmet för att tjacka upp mig på mitt basförråd av skjortor.
Svarta skjortor, vita skjortor.
En enda vit har jag kvar, och faktiskt på mig i dag, och den sista svarta slängde jag i njork härförleden.
Det är så jag konsumerar kläder.
Jag köper billigt (149:- och blundar för barnarbetet som ligger bakom) och nyttjar tills de faller isär, vilket de gör på ett år eller två.
Rafsar åt mig en svart, en vit och en smalrandig grå-vit i storlek 36.
Jag är 36.
Har alltid varit 36.
När jag kommer hem och provar är jag tydligen 38 eller kanske till och med 40.
Och den grå klänning jag slängde med, och höll upp framför mig och förstod att den var smal i modellen och därför landade på storlek 40 oprovat och redan i butiken, den skulle jag haft 40 eller 42 på.
Jaha.
Så nu är det bara att gå tillbaka med alltihop och börja om och det som från början kändes så väldigt enkelt blev med ens bara jobbigt och besvärligt.
