Jag har med all säkerhet skrivit om detta förut, men gör det i så fall nu igen, för jag blir så TRÖTT på det, och på mej själv.
Vi fullkomligt ÖVERÖSES i media med hur vi ska se ut, att vi ska banta, att vi ska äta rätt, vad vi ska äta när vi bantar och för att vi ska ”må bra” (=vara SMALA och snygga!), hur vi ska träna, med vad vi ska träna, varför vi ska träna och när vi ska träna, hur smala vi bör vara och hur fasta våra rumpor, bröst och övriga kroppsdelar ska vara….
…och sen låtsas ”alla” att dom säger och skriver detta för att vi ska Må Bra!
Hur många av oss mår bra av att få det här upptryckt i fejjan varje dag. Uppkört i arslet och intryckt i ögonen, och i varenda kroppsdel???
Hur många har Dåligt Samvete för att dom/vi INTE gör alla dessa övningar och är så snygga och smala som folk är/blir av att spinna, springa, zumba-dansa, styrketräna, simma osv?
Hur många har Dåligt Samvete för att dom/vi trycker i oss tre limpmackor med ost på (mums!) till lunch istället för att äta en Nyttig Sallad, dricker cocacola till – istället för VATTEN – och äter en påse ”Salt&Blandat” till mellanmål – istället för ett äpple??
Hur många mår dåligt av att magen hänger över linningen på jeansen och tankarna mal och mal: ”Jag BORDE träna/springa/spinna/simma och börja äta RÄTT!” ???
Hur många känner sej FULA och ÄCKLIGA pga vi/dom tycker att vi/dom BORDE vara smala och snygga som ”alla andra”.
Dom som är som vi ser vi inte, nämligen. Vi ser bara dom som LYCKAS!
Och så känner vi oss USLA.
Och FULA.
Och äckliga.
Och som om vi egentligen inte har Existensberättigande…..
….för att vi är så Misslyckade!
För Dom Lyckade tränar duktigt, flera gånger i veckan, äter BRA och näringsriktig mat (INTE färdigtillverkad – AJJABAJJA!) och hinner dessutom hälsa på sina föräldrar regelbundet, ta hand om sina egna barn precis tillräckligt många timmar, gå ut med hunden, mata katten och älska sin partner hett och innerligt. Dessutom har dom bra jobb som dom tjänar bra med pengar på.
Och sen åker dom till Thailand.
Puh!
Och vi andra sitter här, misslyckade och feta, med choklad mellan tänderna och cocacola i glaset framför, magen hängande över linningen, och ska till sommaren åka till Avesta på semester….
…typ.
*suckar*
När det känns så, vill jag bara åka till AFRIKA och bli en Afrikansk och vacker kvinna, som går omkring i en färggrann härlig klänning och skiter i hur kroppen ser ut, och är nöjd för att den funkar som den ska – stolt och glad.
Min högsta önskan (typ….eller? ) är att jag ska känna mej NÖJD med mej själv. Titta på min kropp och tycka att den DUGER. Att jag skulle vara nöjd med att jag är frisk (någorlunda, iallafall) och kan stå och gå alldeles själv. Att jag helt enkelt ska älska mej som jag är. Och strunta i eventuella överviktskilon som fastnat lite här och där genom åren. Mest där….
Och OM jag känner för att börja simma eller springa eller dansa, så ska jag göra det för att jag VILL och tycker det är KUL! Inte av någon annan anledning.
Och OM jag äter en semla ska jag bara njuta. Före, under och efter. Utan dåligt samvete.
För man ska väl njuta så länge man kan och lever!
Om jag en gång i livet hade varit rullstolsbunden så hade jag idag säkert varit lycklig varje dag, för att jag kan gå! Och det vore väl för jävligt om man skulle behöva bli jättesjuk eller skadad för att uppskatta det man har!?
Eller?!?
