När alla.. Å jag menar verkligen ALLA beståndsdelar finns, för att få det riktigt bra…
När allt är så enkelt och klockrent..då är det ganska så lätt att se sina tidigare misslyckanden och tillkortakommanden!
När man VET att nånting kan och kommer utvecklas till nåt riktigt bra.. Nånting som kommer bestå… Bara för att man faktiskt har sina bagage att jämföra med..Det e nog först DÅ man inser att man bör använda sig av sina erfarenheter..ta till de verktyg man har.. Å verkligen KÄMPA för att se till att det BLIR så!
Där befinner jag mig just nu!
Jag tänker för allra första gången i hela mitt liv gno arslet av mig för att resten av mitt brötiga liv ska bli tryggt..jobba för en sak jag tror på till 100%…inte bara rusa iväg som en skadeskjuten höna, utan ta tjuren vid hornen.. Deala med mina demoner.. Börja tycka om mig själv för den jag är… Bena ut atomerna i hövvet… Å bli den ena av två, som ror det här jävla livet iland.. Ihop!
Aldrig någonsin har jag känt mig så sedd och hörd som jag gör nu… Jag har aldrig kunnat prata så bekvämt med någon… Verkligen prata… Otvunget och exponerande! Jag har nog heller aldrig lyssnat på nån annan, på det viset jag gör nu!
Det är en spooky känsla som skrämmer skiten ur mig…så sårbar, känslig och liten inför det faktum att jag faktiskt är en av dessa två, som bestämt att NU fan gör vi vad som krävs för att resten ska bli bra! En hyffsat bra början borde ju vara att lära sig må bra MED .. Och i… Sig själv! Bli HEL! Lappa ihop gamla sprickor..
Jag e villig att göra allt för att känna mig sådär stark igen.. Som man gjorde innan man valde så många fel vägar.. Stark och säker! Bygga självkänsla…
Jag vill det för MIN skull!
Och… För en tvärtrygg relation med en person som kommit betyda jäkligt mycket för mig!! Han får mig att må på ett vis, som med sitt eget språk skriker ut att jag är på helt rätt spår!
Det man tror på, uträttar man stordåd för… Å bara viljan gör slaget vunnet!
Har själv tagit kontakt med min kurator igen…bara en sån sak!:) Ett litet steg kan tyckas… Men i MIN värld e det ett gigantiskt kliv!
Det känns som jag för första gången verkligen förstår vad det går ut på.. Att leva, att inse ett å annat, att få kämpa för sig själv och det man tror på.. Att strunta i fördomar å annat tramsigt… Att känna sig älskad för den man ÄR och inte för ”fasaden” man levt bakom…
Fantastisk känsla!!!
Tack som fan för alla misstag man begått å stolpskott man mött.. Utan allt det hade jag inte suttit HÄR just nu.. Med insikter och mål som gör att livet helt plötsligt är enormt VÄRT!:) så ere!
Å nu… Efter en ganska tung dag å ett timmar långt telesamtal ikväll, så VET jag att jag kommer sova som en klubbad säl inatt!:)
Fan… Vad jag e KÄR!:)
Gonatt!:)
//B
