Att rakt upp å ner säga hur jag mår just nu är inte helt lätt, man dras ständigt åt olika håll och de är jävligt svårt att bestämmas sig. Att leva normalt när man är helt apatisk är inte heller lätt när man bara vill krypa undan och lägga sig under en sten å dö. Vist går allt åt olika håll, men kunde någon visa vägen börjar bli jävligt trött på att leta ensam i mörkret.
