För lite drygt två år sen tog jag steget och började köra LCHF.
- INGEN DEPRESSION. ALLS.
- -25 kilo
- PMS-monstret som bortblåst
- Mina flisande pappersnaglar kan jag numera använda som skruvmejslar
- Min mjälliga torra hår glänser, mjällöst
- Min mage uppför sig exemplariskt, slut på rapande, fisande och lös mage vid stress eller olika sorters mat
- Min knastertorra hud behöver inte längre fuktkräm
- Mina värkande knän mår bra (så länge jag håller mig borta från vetet så det var inte bara vikten)
- Min astma är nästan non-existent
- Jämn energi över hela dagen
- Sötsuget som bortblåst. Sockergrisen har flyttat.
- Min blodbrist försvann så nu kan jag vara blodgivare, en mångårig dröm som gick i uppfyllelse
- Mina ständiga 6-7 sjukdagar varje år + fler dagar när man var sådär halvdålig har ersatts med 2-3 sjukdagar och nästan inga halvdåliga dagar. Får jag snuva så verkar den nästan ofelbar komma av sig efter en god natts sömn.
- Jag vaknar utvilad varje morgon, jag som annars vaknat trött i hela mitt liv. Slår upp mina gröna och boom, ready to go! Trots att jag sover lite mindre än jag gjorde innan.
Allt detta utan att räkna en enda kalori. 
Jag räknade kolhydrater i ca 8 månader i början för att lära om, lära bort, allt jag innan ”visste” om näringslära. Sen dess har jag inget räknat. Inget mätt. Inget vägt.
