Fredag:
Jag kommer till Konsulten som har alla sina barn där. I bostaden finns även en hund. Det är Ormens hund som Dottern lovat att ta hand om på kvällen eftersom mamman skulle bort.
Konsulten är mycket tydlig när han säger att han inte tänker ta hand om hunden. Hunden har bara varit hos Ormen i mindre än två månader men det har redan varit ett antal tillfällen som barnen inte kunnat vara hos honom eftersom de måste vara hemma hos mamman och ta hand om hunden eftersom hon själv är borta på nöjen. Han avrådde henne bestämt från att skaffa hund då hon dels inte har ekonomi för det och dels inte har någon som helst hundvana eller möjligheter att ta hand om en hund.
Senare på kvällen visar det sig att Ormen inte alls bara var borta över kvällen. Hon hade rest bort över hela helgen.
Dottern blir arg på alla. Hon menar att hon sagt till mamman att hon bara kunde ta hand om hunden på fredagen och eventuellt på söndagen och att ”någon annan” nu får ta hand om hunden.
Mormodern ringer Konsulten. För första gången på säkert tjugo år är de eniga om något, det vill säga att hunden är Ormens ansvar.
Dottern kommer på att hon ska gå ut på kvällen och delegerar ansvaret till sina småbröder. Det slutar i gräl mellan dem.
Lördag:
Hunden är tydligen smågrabbarnas ansvar, ett ansvar som de absolut inte vill ha och ett ansvar som de absolut inte bör ha eftersom de är alldeles för omogna.
Det blir bråk mellan Dottern och Ormen. Dottern skriker i telefonen åt henne och säger att hunden är Ormens ansvar.
Dottern försöker ringa sina morföräldrar för att fråga om de kan ta hunden vilket de inte alls vill.
Dottern talar om att hon ska bort och att hon hela tiden talat om för mamman att hon inte kan ta ansvar för hunden.
Hunden börjar kräkas. Hon har/matats med olämpliga saker och föda. Kaos uppstår. Smågrabbarna tycker det är skitkul och stimmar upp hunden ännu mer.
Dottern är urförbannad på allt och alla.
Konsulten och jag tittar på varandra och säger att nu är det nog slut på Dotterns tjat om en hund.
Dottern vill gå ut och festa och försöker återigen delegera ansvaret till sina bröder.
Hunden kräks ännu mer.
Konsulten blir skitförbannad på Dottern som inte tar sitt ansvar, det är ju ändå hon som tagit dit hunden.
Dottern går ut med kompisarna och grabbarna får gå ut med hunden.
Grabbarna är så uppspelta att de inte somnar förrän Konsulten härjat med dem också. Då är klockan närmare tre på natten och hunden spyr fortfarande.
Söndag:
Dottern försöker få tag på mamman via telefon och sms. Hon vägrar svara.
Kaoset är totalt. Alla är arga på alla.
Hunden kräks inte längre men är stissig.
Dottern säger att hon inte kan ta hand om hunden, hon ska bort. Ansvaret delegeras till smågrabbarna.
Framåt kvällen säger morföräldrana att de kan ta hunden. Grabbarna vägrar gå iväg de två kilometrarna men Konsulten är urled på allt så han tvingar dem.
Senare på kvällen ringer mamman Dottern. De blir osams igen.
Summering:
En jävla helg. Tack för det, Ormen.
Fast hunden är otroligt fin. Den har ett otroligt fint psyke och om jag hade haft möjligheterna att ha en hund hade jag velat ha precis en sådan jycke.
