I tidigare inlägg om skolans Malmöresa, skrev jag ”när första problemet är löst,dyker nästa problem upp”. Jag fixat problem 1 och problem 2 men knappast är det möjligt lösa problem 3..
”se det snöar,se det snöar,det var väl roligt hurra!” Sjunger ungar med pulka.
”prästens lilla kråka skulle ut och åka, kom dit,sedan dit och ända ner i diket” Sjunger lastbils gubbarna.
”oj,här var livat här var glatt,låt oss rulla i vitt och skratt” Sjunger passagerarna i bussen.
”nu är det jul igen,far är full igen och alla ungarna dom galer!” Sjunger frun i den fullsatta familjebilen.
Trots att det är nytt för mig att plötsligt ha ett ”normalt” schema med klassiska ämnen som svenska b och andra ämnen där läxor är vanligt förekommande, har jag märkt att detta är precis vad jag vill ha ty ju mer jag lär mig,ju mer ha galen i kunskap blir jag. Lärare blir chockade över hur mycket jag kan och hur snabbt jag jobbar men själv har jag blivit chockad över hur lite jag vet. Denna termin har jag varit ”fröken duktig” som jämt är före resten av klasserna med läxor och uppgifterna så vissa lärare har genomskådat mig genom att låta bli att avslöja vad nästa grej blir som vi skall jobba med,då dom upptäckt att jag genast sveper igenom hela boken samt alla uppgifterna innan vi ens har börjat ta tag i nästa ämne…..
Men när vi nu fått i uppgift att skriva artikel,krönika eller insändare om Malmö efter det att vi tillsammans åkt dit och promenerat runt i alla de ”kända problem områden” som media varit extra glada att skriva om, fick jag plötsligt problem…..
Förvisso så har jag inga problem med vara kreativ och skriva och i Malmö har jag ju varit i tidigare men inför denna uppgift, krävs det att vi elever åker med till Malmö i morgon. Vi skall bla ta egna bilder och se och skapa våran egna åsikt om tex rosengård och de andra ställen som tidningar och nyheter haft som favoriter att skriva eller berätta om. Samtliga elever förväntas fixa allt praktiskt själva för kunna följa med till Malmö. Betala biljett ,ha kamera och annat praktiskt inför skoluppgiften.
Problem nummer 1 som jag först behövde vara kreativ med, var ju som vanligt ekonomin ty ljust nu ligger jag ovanligt dåligt till,även för att vara jag, pga den där el räkningen där kreab strulat till det genom att enbart låtit mig betala nätavgiften i 3 års tid för att sedan upptäcka sin tabbe och sedan posta mig el räknings bomben där de ville ha el förbrukningen för 3 år av mig. Jag är fattig och hoppar högt av glädje då jag har så mycket som en 100 lapp över samma dag som nästa månadspeng kommer. Jag har ringt och gnällt på kreab och förvarnat dom om att jag ej har chans betala denna bomb på en gång,varav vi kom överens om avbetalning jag håller på med ljust nu. min ekonomi kommer bli extra spännande än vanligt i minst 3 månader fram och en biljett tur och retur till Malmö för typ 200kr, är utöver min förmåga ljust nu. Jag har ju inte ens pengar kvar till fylla på min telefon för 75kr innan 19e december.
Men jag fick hjälp från snäll lärare från en annan klass som hade ett extra jojo kort.
Problem nr 1 var löst och jag blev glad och lättad över att kunna följa med.
Men så kom ju problem nr 2 upp i mitt sinne som jag inte alls tänkt på…..Jag äger ju inga hela skor.
Jag har ett par sandaler vars remmar har gått itu. Jag har ett par svarta skor som hållit jättebra i nästan ett år men precis nyligen har sulorna helt låsnat på den ena och sprukit på den andra.
”skit också, nu när äntligen ekonomin inte hindrar mig från klara av hänga med, så upptäcker jag att jag ju inte äger några hela skor!”
Började rota i röran och blev jätteglad då jag fann ett par mycket fina och rigäla vinterskor men dom fick jag inte på mig. Tittade på storleken och dessa fina skor, måste jag fått från mamma ty dom var ju i storlek 37! Jag har 41-42 i storlek beroende på hur ”stor” storleken är…..
Jag beklagade mig i min blogg här och skrev t.o.m annons skämt om ”fina vinterskor i bra skik utbytes mot skor i storlek 41″.
Jag ringde min fostermamma ty ibland har hon skor som nästan passat mig och hon skulle kolla.
Jag ringde min lärarinna om detta problem och till min lycka, visade det sig att även hon har stora fötter och hon skulle ta med sig ett par som jag kunde prova i morgon. Förvisso i storlek 40 men ibland fungerar ju det.
När jag handlade i byns lilla affär, började jag prata lite med tjejen i kassan och vi kom in på sko dilemmat och Malmö. Hon sade då att hon faktiskt hade ett par skor som var för stora för henne i storlek 41. Vi bestämde jag skulle komma dit i morgon innan jag åker iväg för kolla om jag har tur med hennes skor.
Nu är problem nummer två fixat, eller åtminstone nästan fixat ty jag har ju fått napp från tre olika alternativ ang sko grejen. Skulle ju vara sarkastiskt kul om INGEN av alternativen passar mig….
——————–
Nöjd och glad och lugn gick jag hem igen och kände mig nu trygg inför Malmö resan i morgon. Sätter mig till rätta framför datorn och kollar på nyheter och väder varav problem nummer 3 dyker upp…….
”INSTÄLLDA TÅG I SKÅNE PGA SNÖKAOS” samt ”KLASS 2 VARNING FÖR HELA SKÅNE,ÅK INTE UT OM NI INTE TVUNGET MÅSTE”.
Ja, om nu inga tåg eller annan trafik fungerar i morgon, kommer ju knappast vi i skolan att åka till Malmö men det känns ju snopet att ha lagt energi och kreativitet på problemlösning och så stoppas allt av lite snö storm.
Fast det jag är mest orolig över är ju att om nu tågen faktiskt rullar på förmiddagen och lärarna beslutar att vi skall åka in till malmö, tänk om det sedan blir strul med att sedan ta sig hem igen ty vädret har ju mer humörsväng än mitt menshumör.
—————–
Det känns snopet men inte som hela värden ifall nu resan blir inställd trots den energi jag behövt lägga ner inför denna resan.
Jag ser helst en inställd resa än en enkel resa. Efter alla medias, nyheter och tidningarnas skräkisar om morgondagens snö kaos, är jag orolig för att tågen fungerar utmärkt på förmiddagen då vi skall åka in men att sedan det blir problem komma hem igen pga inställda tåg. Vi skall ju ranta runt i Malmö till sen eftermiddag i morgon……..tänk om vi lyckas ta oss dit men även lyckas fastna i Malmö………
——–
Problem nummer 3 är otrygghet pga väder i kombination med överkänsliga tåg.
