Nädå. Inte en droppe spilldes.
Men jag gav blod igår igen. Ni VET inte vilken glädje det är att kunna ge blod, att få uppfylla min 25 år gamla dröm. Att vara frisk och kry och ha ett bra blodtryck (128/vaddetnuvar, sköterskan oh-ade och ah-ade över blodtrycket i alla fall 
)
Lite lustigt blev det när hon sa att jag hade lite för lågt järnförråd (just nu får jag ge blod var 5:e månad) och jag frågade vad jag kunde göra åt det. Hon kom med en pamflett där de bästa varorna att äta var cheerios, russin och torkade frukter. Emm, sa jag, jag äter inte kolhydrater i onödan så jag får gå längre ner på listan: leverpastej och kött. Som jag redan äter. Jag borde antagligen äta mer levermat? Fast jag trodde ett Hb på 14 var normalt?
Hon blev jättenyfiken. Åt jag lågkolhydratskost? Hur länge? Två år!? Vad hade det betytt för mig? 25 kilo och ingen mer vinterdepression; kvinnan hade gåshud och nästan tårar i ögonen.
Hon var nyfiken. Hade läst en artikel av en läkare som pratade just om lågkolhydratskost med paleostuk (rekommenderar frukt och feta mejerier, beroende på hur folk tål dem). Den artikeln låg hemma och väntade på att bli läst noggrant. Hon hade också haft ett äkta par i blodgivning som tillsammans hade gått ner 45 kilo och mådde fantastiskt bra, vitalare än på många år.
Jodå. Det sprider sig. Det är ju inte så himla komplicerat egentligen:
