Tittade på klockan precis innan den skulle ringa denna morgon…så är det ofta då man vet att man inte får försova sig när man har en tid att passa. Dottern ska åka med mig till skolan sa hon igår ialla fall men än har hon inte rört en fena trots att jag v äckt henne flera gånger.
Jag fattar inte hur svårt det kan vara…det är ju bara att gå upp…visst är man trött men man kan ju inte ligga kvar hela dan när man har tider att passa..men så sker det här ofta…hon är så trött tröttare än tröttast och har så varit länge nu…undrar när det ska vända? Vi, jag och Xet har slutat tjata ..för att vi tror att det är tjatandet som gnager henne..och det gnager oss oxå att behöva tjata hela tiden..3 gånger har jag varit inne hos henne denna morgon redan …och hon svarar ialla fall nu ..ofta får man höra att hon inte alls blivit väckt..så man vill ha svar att hon hört att man varit där varje gång så kan hon inte skylla på det sen då det är alldeles försent att kliva upp.
Sen kan det bli väldigt stressigt precis då man ska iväg…eftersom man ska vänta in henne …det är så enerverande att behöva stressa själv då man har varit ute i god tid för att slippa just stressen.
Idag väntar jag inte även om hon vill så måste jag åka i tid..jag ska åka till frisören och klippa mig och det hade varit bra för henne att hänga på för min frisör är nära hennes skola..så hon kommer nästan ända fram till porten..vi får se hur det blir med det.
Nästan varje gång hon ska med mig så ligger hon kvar för länge i sängen för att hinna med mig..visst är det konstigt? Jag kan säga det att det har gått för långt det där med att sova och vända på dygnet att jag nästan har tappat tron på att det ska vända tillbaka i vanliga gängorna igen…lite uppgiven kan jag bli då jag inser att så kanske är fallet. Fast jag vet att man inte ska ge upp så känns det som om jag snart gör det…skolan har larmar, vi har varit på möten och vi har larmat men larmandet tjuter utan att det händer något mer.
Så vad kommer hända? Jag är ganska så bekymmrad över läget…jag som vårdnadshavare har ansvar…men mest ansvar över situationen har ändå dottern som inte känner särskild oro över skolgången alls…hon går ju inte dit så hon är oxå lite uppgiven eftersom hon vet att hon inte kan ta igen allt hon missat.
Hm …jag har sagt att bara hon går dit är jag nöjd..ställer inga krav på att hon ska fixa det eller det..utan bara att hon infinner sig varje morgon så att hon har ett sammanhang att hänga upp sig på…träffa sina kompisar, umgås och har roligt istället för att sova bort sitt liv.
Frustrationen som samlas inom mig rinner ibland över…jag har så mycket av den varan ibland att jag inte vet vart jag ska göra av den…inget positivt är det att samla på sig irritationer..då man inte vet hur man ska göra för att motivera någon tappar man sin egna motivation och blir lite desorienterad i vardagen som man försöker på bästa sätt att få ihop. SUCK!
Det är inte optimalt att varje morgon vara frustrerad och irriterad…
Min ekonomi har då inte varit sig själv på länge nu och det gör inte saken bättre…jag får dåligt samvete över att unna mig saker..jag prioriterar bort viktigt då jag väljer att göra saker varje månad för pengarna räcker inte till ..denna månaden har jag köpt ett 10 kort på gymmet för att jag måste ha något att göra något som gynnar mig och får mig att må bra..försöker att inte känna skuld för att jag gör detta ..något måste man ju göra för sig själv..och det är länge sedan jag kunnat göra något bara för min skull…
Har kommit igång med träningen nu äntligen …jag mår bättre om jag kan hålla igång lite …har börjat gå på pass..det roligaste är BOX passet som jag gått på nu 2 gånger …där får man slå sig fri från all frustration man tar ut sig genom att slå sig svettig och det är så skönt att banka med boxhandskarna, peppa varandra att kämpa på.
Idag har jag heller ingen nämnvärd träningsverk att tala om …men vi får väl se framåt dagen vad kroppen säger om det…förra gången känndes det i kroppen kan jag säga ..jag gillar träningsvärk det är skönt att känna att man gjort något att kroppen fått sig en match och att man lever!
SES!
PS nu har dottern klivit ur sängen 
glad är jag för det.
Postat i:AftonbladetBlogg, grubbel, Vardagliga ting Tagged: dottern skolan trött uoppgiven boxning frustration träning klippning
