När jag ska handla sallad på lunchen så står en väldigt mycket äldre dam, hon har problem både med hörsel och syn och händer, och ska betala sin mat före mig i kassan.
Hon plockar med sina pengar, killen i kassan får hjälpa till att räkna, pengarna räcker inte och hon förstår inte vad han säger och menar.
”Hur mycket fattas det?” halvropar jag eftersom jag har en man i kön emellan oss.
”20 kronor”, säger killen i kassan och jag tar upp en tjuga och ger honom.
”Nu var det en kund i kön bakom som hjälpte dig”, säger killen i kassan till damen, ”så du får väl tacka henne”.
Damen hör inte, och förstår inte.
Jag skiter i vilket.
En dag kommer jag också att behöva en tjuga, när jag står där med darriga händer och syn som inte funkar.
Då kommer jag att får den tillbaka.
God karma.
