Kan inte han bara flytta!? Långt bort! Eller bara försvinna!
Varifrån kom han egentligen?
Jag tycker det är härligt med det där ”amerikanska sättet”:
”Du är väl bra på att sjunga?”
”Njaaaa, sådär….”
”Jodå! Jag vet att du kan; Kan du inte sjunga något för oss?”
”Okey´rå”
*sjunger lite halvfalskt en sång*
Alla hurrar och ropar ”BRAAAVOOOO!!!” och är sååå nöjda!
Det skulle ju aldrig hända i Sverige.
Nä, först måste man vara Utbildad Sångerska för att få frågan: ”Kan du inte sjunga något för oss?” och sedan ska det vara supervackert för att resten ska ”GILLA” det – i annat fall skruvar folk på sej under sången, och efteråt säger dom lite halvhjärtat att ”jodå….det var ju fint…” och sen börjar dom prata om något annat.
”Halvbra” är inte bra nog.
Någonsin.
Att man själv tycker att man är BÄST gills inte.
Man får inte tycka att man själv är bäst, eller ens bra! Så ÄR det bara.
Jo, om man är 3-4 år – DÅ får man säga: ”Jag kan ALLT! Jag är BÄST!”
Sen går det över, och man går igenom fasen: ”Jag är SÄMST. Jag kan INGENTING!”
Men sen borde man kunna få vara nöjd över att vara ”rätt så bra” och ”ganska lyckad”. Och då menar jag inte ekonomiskt, utan som MÄNNISKA.
Häromdagen sa en kollega:
”Faan, vad BRA du var!” efter ett möte med en familj.
Jag blev så glad så att jag nästan blev STUM! Jag visste inte vad jag skulle svara. ”Tack!” liksom….
…och så kände jag: ”Ååååååh, vad jag längtat efter en komplimang! Ååååååååh!”
Det kändes sååååå bra!
Ibland har jag komplimangat mej själv, inför andra, för att jag tyckt att jag gjort något bra, och om ingen annan säger det eller upptäcker det, måste jag göra det själv: Klappa mej själv på ryggen liksom….
Men sånt gillas inte, av andra!
Det KÄNNS!
Och så blir man en komplimang, i framtiden, fattigare. MINUS, liksom. Om andra hade 7 komplimanger var att dela ut, så tar dom bort 3 av dom så att det bara blir 4 kvar.
För det måste väl vara så att människor har bara X antal komplimanger att dela ut…? För annars skulle dom (ni) inte vara så snåla med dom??
Själv är jag slösig både med pengar och komplimanger. Jag tycker man ska säga ut dom goda tankarna man tänker. Jag gör inte ALLTID det, men ofta!
”Vad otroligt fina ögon du har!” sa jag till en kassörska på ICA häromdagen, för det hade hon. Hon sken upp och blev jätteglad, tror jag. Och jag tror såna positiva ord liksom ”fastnar” i en och gör GOTT!
Så jag slösar som bara den!
Och jag tycker att du - ja, just DU – ska göra detsamma!
