Har skrivit spaltmil de senaste månaderna, om min saknad…min sorg och förtvivlan..å det har liksom gått av bara farten…jag har inte tänkt eller funderat på formuleringar, ämnen att skriva om och så vidare..
Sorgen finns inom mig 24 timmar per dygn, å det e med detta jag traskar igenom dagarna numera…saknad, oro, nervositet, sömnsvårigheter osv…för att inte glömma mardrömmarna…varendaste jävla natt!
Ni som troget läst mina superdeprimerande inlägg vet allt det här…ni känner mig..iaf känner ni TILL mig…och de som vart med mig i några år vet ju åxå hur jag fungerar…det e upp o ner…hit och dit…eller, det var iaf så det BRUKADE vara…
Nu känns det mest som det bara e ner…å dit…å jag får nog bara helt enkelt acceptera att allt som hänt de sista åren har förändrat mig som människa!
Jag orkar liksom inte tramsa mer…det e stopp…finito…jag har slagit till breaken rejält, å lyckas på nåt vis balansera mig genom minut för minut…göra det jag orkar och vill just där och då…typ!
MEN….
Även i den jobbigaste period jag någonsin mött i mitt liv, finns det små ljusglimtar…
Människor man trott för längesen skulle försvunnit ur ens liv, men som troget funnits kvar…lite i skymundan o pereferin, men ändock DÄR…och som visar sina fantastiska egenskaper när man som mest behöver dem!
Jag blir så fruktansvärt jäkla varm i hela kroppen när jag inser vad jag INTE förlorat…glad, tacksam och härligt trygg!
Nu har jag fått något att se fram emot…riktigt riktigt se fram emot…å när alla förbannade helger med allt vad det innebär e över, då kommer några dagar då jag BARA ska få lov att vara, och det tillsammans med en av de absolut bästa människor jag vet! Någon som alltid ställt upp…stöttat och vart något av det mest tålmodiga, lojala jag vet!
Å ja…jag har nog skrivit ett och annat om vederbörande person förr…inte bara en gång…utan mängders:)
Det som gör det så speciellt är, att jag massor av ggr sölat till det…klantat mig…flummat runt o velat…å vännen ÄNDÅ finns där…helt fantastiskt tycker jag. Jag fungerar inte alls på samma vis…har inte alls samma förlåtande inställning…Helt sjukt underbart att det öht FINNS såna människor.
Å som om inte det vore alldeles massa mer än nog, så ser jag en ganska fin resa i min tillvaro…å DET får bli min morot att komma igång med lite träning, lite deffning, slimning och ett allmänt ryck att få ordning på my looks igen…för i den resan finns inte bara en massa shopping och utforskning av platser jag aldrig sett…utan åxå en härlig individ vars åsikter om mig som människa, betyder en mängders!
Vet så väl, att min mamma hade velat jag skulle göra det här…att jag skulle ta varenda chans att göra ”glad-saker”…
Jag vet så väl att ingenting någonsin blir riktigt riktigt bra igen…att livet är för alltid förändrat och inte alls vare sig bra eller fullkomligt…men på ett nästan underligt vis, vet jag att just de här grejjerna jag skrivit om NU…de kommer bli kanonbra…på så många vis…och DET känns fint i hjäretrakten!
Nu ska jag tömma resten av chokladglöggen…å sen ska jag ge mig på ett försök att sova!
Nattnatt!
//B
