Fredag igen och ny månad..februari är här och det känns som om vi går mot ljusare tider nu …det känns hoppfullt.. känslan som infinner sig så här års som alltid inger hopp om framtiden vareviga gång ..är ganska så skön! Tur att man känner så…att det snart är vår igen..och att man kan se framåt med öppet sinne..och tro att det blir bättre bara det blir ljusare.
Jag behöver ljuset som så många andra med mig… gör ljuset underverk …det motar bort vinterdysterheten och man kan inte låta bli att vakna till liv igen ur idet det mörka som man levt i länge nu..det spirar och spritter i kroppen ..man får energi och lust att leva fullt ut igen..man håller igen lite under vinterhalvåret…lite för att återhämta sig från det mer hektiska sommarhalvåret..som innefattar även våren..våren ja den allra bästa årstiden av alla…då man har allt framför sig…då lämnar hopplösheten plats åt hoppfullheten igen!
Idag då jag vakna vaknade jag utvilad igen…kunde sova riktigt gott efter dessa två jobbnätter..värre var det igår då jag inte riktigt orka sova ut som jag brukar..det var lögn att jag kunde somna om så det var bara att kliva upp redan vid halv ett..och börja mellandagen ..mot nästa vaknatt. Trodde att natten skulle bli jobbig men den gick som en dans..lite överraskande så var den över fortare än man kunde ana.
Allt går…om man bara har viljan och viljan har jag som tur är..att fortsätta streta på. Man får inte ha för bråttom ej heller gå för sakta fram….man får finna en takt som passar en bra…det kan vara svårt ibland om man som jag blir ivrig och gärna vill framåt snabbare än det är menat. Jag får oftast hålla igen lite ..lite frustrerande men ändå bra att få tid till eftertanke…tanken idag är att jag ska njuta av denna lediga helg så mycket det bara går…det är väl en bra förrutsättning..att man tänker på sitt välbefinnande mitt i allt annat som ska ske …om ingen annan tänker på dig så får du försöka sätta dig själv i första rummet ..ge dig själv lite tid och rum att andas för att samla energi till det som komma skall..under tiden så lever jag här och nu!
Lyssnar till Mando Diaos fina tolkning av strövtåg i hembygden…
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! – Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.
Det är tomt, det är bänt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.
Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invin sjön för att höra has tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.
Och sit sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
”Det är kastat för vind sedan tjugu långa år,
det är dött och begravet och glömt.
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vagssång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.”
Postat i:AftonbladetBlogg, musik, Vardagliga ting Tagged: musik Mando Diao hopp sommar ljus februari
