Jag har många gånger berättat att jag saknar grundläggande fototekniska kunskaper. Jag kan se ett motiv och kan ha en idé om ur vilken vinkel motivet ska avbildas men sen är det kamerans automatik som får göra alla inställningarna. Jag har ingen aning om sånt som bländaren storlek, slutarens hastighet och ISO-värden. Resultaten blir så bra som kameran tillåter. Sedan en tid tillbaka har jag föresatt mig att skaffa en ”riktig” kamera med utbytbara objektiv. För att klara att hantera en sån, måste jag skaffa de kunskaper jag idag saknar. Första steget blir att skaffa hem en lärobok i digital fotografering.
Nästa steg blir att börja prenumerera på en bra fototidning. Tidningarna bör kunna komma med en del tips och allmän information om vad som ger mig mest värde för mina sparade slantar. Jag lär ju vara en novis i början men kommer jag bara in i det nya tänkesättet, lär jag nog kunna hantera kameran nöjaktigt inom ett år. Till att börja med ska jag skumma tidningsmarknaden och se vad som faller mig på läppen. Sen väljer jag att prenumerera på den tidningen och köpa eventuella lösnummer ifall någon annan erbjuder något extra om en kamera jag fattat tycke för.
Jag kommer även att bli tvungen att lära mig bildbehandling. Jag har inte Photoshop, Aperture eller något liknade kompetent program. Det jag använder är ett enkelt program som har vissa redigeringsmöjligheter men främst är tänkt att konvertera bilder från ett filformat till ett annat. Programmet heter GraphicConverter och har funnits till Macintosh sedan 90-talets senare hälft. Den senaste uppdateringen av programmet har förbättrat förmågan att komprimera bilderna. Filer som tidigare krävde 10Mb klarar sig nu med 2Mb. En följd av det är att jag systematiskt börjat städa ut gamla foton från den tiden, då jag var novis på min nuvarande kamera. De bilder som fortfarande finner nåd sparas om. Det är rätt många Gb som återvunnits till hårddisken på så vis.
Det jag upptäckt är att många av de första fotona har bättre färger och skärpa än de jag tar nu många, många tusen bilder och erfarenheter senare. Jag misstänker att det kan vara så att det med tiden uppstår en viss ”trötthet” i kamerans bildsensor och att objektivets zoom-funktion har blivit något sliten. Hur länge kameran håller är svårt att veta. Såna ras kan komma fortare än väntat men även dröja. Jag tror dock inte det är en fråga om om utan mera om när. Det kan därför innebära att jag tvingas investera i en ny kamera tidigare än jag beräknat.
Det går heller inte att bortse från det faktumet att datorn är 6 år gammal. Den kan hålla länge än men även datorer har dels ett bäst före datum och en dag då allt inte längre fungerar. Jag tar back-up varje månad men det är självfallet så att rasar datorn och hårddisken så är det slut med hela grejen om jag inte kan skaffa en ny.
Av detta kan man dra slutsatsen att det kan vara bra med back-up och gärna att man inte dröjer så länge som en månad mellan varje. De som har datorn som sitt viktigaste arbetsverktyg och inkomstkälla tar automatiska backuper varje timme eller oftare. En annan viktig fråga är att de sparade filerna den ska kunna användas även i nästa dator. Jag använder idag en Imac och är nöjd med den. Den dag jag pensionerar min dator kommer nog efterträdaren att också vara en Imac fast då med större och bättre bildskärm. Ett sätt att undvika att min back-up inte stjäls eller förstörs av brand, skulle kunna vara att dels spara alla viktiga filer i det så kallade ”molnet”, alltså en internet-tjänst som många stora aktörer på nätet erbjuder och dels ha en egen fysisk extra hårddisk tillgänglig hemma eller i bankfack, ifall den lokala internet-leverantören tillfälligt har stängt för service.
Nu kan det kanske tyckas vara i det allra mest paranoida laget att som privatperson hantera de digitala fotona som vore de familjens guld och juveler eller värdepapper men har bilderna ett affektionsvärde så är det också så att försvinner de, så kan de inte ersättas vilket åtminstone delar av bordssilvret kan.
Med ovanstående halo-effekt från igår avslutar jag denna betraktelse.
