Nej.
Jag hade bokat bord på Oljebaren i går. I stort sett alla som var där , inklusive TV-chefen, åt deras hamburgare eftersom den ingick i krogveckans erbjudande. En hamburgare och chokladmousse för 200 spänn.
Själv beställde jag en röding.
Egentligen är röding en nödfisk för mig. Det är vad jag i stort sett alltid får på konferenser och större typ jobbmiddagar när ”visst, ja, hon som inte äter rött kött ska ha nåt också”.
Men jag beställde rödingen, för det fanns inget annat som jag ville/kunde äta.
In kommer en fisk som är bland det värsta jag smakat. Den är genomgående väldigt torr, den smakar för mycket fisk och jag kväljs. Ostronsåsen den serveras med är en ren katastrof.
Efter två tuggor skickar jag ut tallriken.
”Det här är inte gott”, säger jag och servitören beklagar och bär undan.
TV-chefen smaskar sin hamburgare, som alla andra omkring mig, och när moussen kommer in så ämnar jag dela den med min man.
Notera att jag är rätt hungrig.
När servitören kommer med notan står fisken där, med en egen rad, med sina 220 eländiga kronor.
”Jag kan tyvärr inte ta bort den, det är inget fel på den”, säger han och lägger tydligt det avgörandet på sig.
Jag betalar notan, inte ett öre i dricks, och har nu inte bara spridit att Oljebaren är ett skitställe som inte är värt att besöka här på bloggen utan även på på FB bland mina dryga tusen vänner.
Ställ det i relation till 220 kronor, Oljebaren.
Dessutom; chokladmoussen var inte heller god.
