9
När jag åter befann mig i stugan, var det nykokta kaffet såväl serverat, som whiskyspetsat. Bredvid muggen låg en halv chokladkaka. Sten hade förberett en festlig avslutning på sin kväll i raststugan. Han satt i belysningen från en liten men allt annat än billig handstrålkastare. Jag ställde disken på tork, fyllde på kaminen och plockade fram några överblivna adventsljus ur väskan, innan jag tog plats vid bordet. Ljuslågorna tillsammans med sprakandet från eldstaden och det allmänna oredan runt bordet åstadkom en livfylld hemtrevlig miljö men samtidigt också en intim stämning nära det ljusdunkel de flamländska mästarna skapade i sina målningar. Rumsväggarna var vitmålade men Stens mörka kläder skickade skuggor över dem och dämpade skenet. Vid åsynen av mina ljus, drog en belåten min över Stens ansikte och han återbördade raskt sin lampa till ryggsäcken.
— Jag letade men hittade inget annat än min ficklampa att lysa oss med. Fanns de där på något särskilt ställe eller har jag missat något?
— I plåtburkar högst uppe i skåpet ligger sånt man inte vill att råttorna ska äta upp. Finns havregryn, pasta, socker, tepåsar, kaffe och tändstickor i reserv där också. … De här är förra årets julljus. Brukar lämna kvar stumparna. Vet aldrig, om man kommer att behöva dem. I höst kanske det kommer hit någon som saknar lyse. Det brukar inte finnas några över efter vintern. … Jag kände att jag trots allt var tvungen att visa Sten någon uppmärksamhet för hans frikostighet med sprit och godis. — Varför trodde ni det gömde sig en jätteöring i dammen?
Sten slog ut med händerna. — Tjaa, det fanns enstaka bjässar i åarna och det pratades ofta om att innan sågen kom till, hade bönderna tagit mycket stora fiskar i tjärnen på nät, fast ingen visste väl riktigt hur stora de verkligen varit. Det gick också rykten om att pimplare sett bestar som varit närmare mansstorlek men det kan ju lika gärna varit rester av gamla trädstammar vid bottnen och livlig fantasi i kombination. Sånt har väl du också hört talas om? Sten blickade förhoppningsfullt mot mig.
— Inbillningssjukan kan vara stor, när man hoppas på något som inte finns. Sen får man kanske inte bortse från vad det var man pimplade heller. …
Sten skrattade till åt mitt infall men tystnade raskt. Blicken han gav mig hade mycket av oförställd förväntan i sig. Jag fick för mig att mannen såg fram mot att få höra en likvärdig anekdot ur min fatabur. Något måste jag ge honom fast det tog emot att dra ut på sänggåendet men den jag fick i hågen var sann. Den hade inträffat året innan. Skulle försöka göra en rättvis skildring av den episoden och krypa till kojs sen.
— Jag brukar avsluta varje säsongs fiske med Stora Gäddfiskevalen.
— Gäddfiskevalen? Låter som ett tivoli eller tävling. Håller du på med sånt också? Sten såg på mig med avsmak. — Räcker det inte med maskspektaklet?
— Nej, nej! För tusan! Ingen tävling! Tvärt om, ett lugnt och stilla fiske efter gädda på senhösten innan vintersäsongen sätter in. Du vet, den där fina perioden när nattisen klirrar i vassen på mornarna och molnen stödjer sig på trädtopparna. Björkarna har fällt och som för att söka nåd inför kylans pina sträcker asparna sina nakna grå grenar mot skyarna. Då jäktar man inte utan förundras över hur duggregnet gjuter silverdroppar i sälgbuskarnas grenverk och lyssnar till ungkorparnas vältalighetsövningar över skogarna. Sten nickade eftertänksamt. Jag fortsatte min beskrivning. — Under sådana dyrbara stunder av andakt hastar man inte fram några gäddor. Man väntar ut dem och gläder sig åt allt som ännu finns att uppleva under tiden!
— Det är det fiske går ut på! Att fiska är väl det närmaste en sakral handling man kan komma utanför kyrkan!
Jag nickade. — Stör man inte friden får man se hur de flyttande skrakarna jagar sin fisk på linje ute på frivattnet och då och då strävar eftersläntrarna bland gässen i ljudliga formationer söderut. Flyttfåglarna är kanske de enda varelser vars otålighet och nervositet är noterbar bland allt övrigt i höststillheten som annars är så avstannande och tystnande. Vattenytan ligger stadig likt en polerad tenntallrik och på den kryssar sjöfåglarnas tappade dun av och an för vindkrusningarna. Sten började få något drömmande i blicken men jag tänkte ge honom mera att längta till. — Det är då när näckrosbladen frusit sönder och bladvassen börjat tona över i beige som Stora Gäddfiskevalen avnjutes. I den nästan upphöjt okränkbara miljön tävlar man inte, man kontemplerar! För att få ut mesta möjliga nöje under några timmars vistelse på sjön, så ser man bara till att kaffetermosen är välfylld samt klär sig varmt och vädertåligt innan man ger sig ut. Sen slappnar man av och är! … Inte närvarande, inte frånvarande, bara är och öppnar sig för att ta emot och låta sig fyllas av alla ömtåliga intryck.
— Jo, men vad menar du då med fiskeval? Du fiskar väl också? Inte sitter du bara där och fånstirrar ut över vattnet? Sten log litet snett som om han ville provocera mig. — Nåt vettigt har du väl för dig, om inte annat så för att slippa frysa ihjäl?
— Nej då! Sitter inte overksam hela dan heller! … Jag fiskar och vilar i mig själv, gungar i en gammal flatbottnad träeka på en nästan kavlugn sjö. Blir lika lugn själv. Ror ibland när jag behöver få upp värmen. Gör några kast däremellan. Jag smuttade på kaffet. — Det är en av årets höjdpunkter. Om fisket här är med stort F, så är det pricken över i eller jag kanske ska säga punkten, för det är vad det är. När den dagen är förbi, så dras båten upp och vänds om. Jag tar hem fiskegrejorna från sjöboden. De bärs inte tillbaka förrän jag sett över dem. Sen kommer jag igång med vinterfisket först, när jag tycker att det är dags att väcka abborrarna, om jag ens får tid att att göra ett sånt försök vill säga. Det är inte alltid det blir så.
— Men ändå, fiskeval, låter väldigt mycket marknadsgyckel och oväsen. Det du beskriver är ju något annat. Sten hade tydligen hängt upp sig på namnet på mitt fiskes final men hans luftvägar hade även låtit sig irriteras av hans gnäll och straffade honom med en explosionsliknande hostattack.
— Jo visst. Det kan väl hända men jag ville ge avslutningen ett festligt namn men tyckte inte Gäddfiskepostludiet lät något vidare muntert, fast självfallet, nog kan jag döpa om hela tillställningen, om du tycker att benämningen är så opassande! Duger Avslutningspastoral?