Innan vi kommer till Äldste Sonen diskuterar jag och sonen hundarnas Vara eller Icke Vara i hans lägenhet. Han vill inte ha sina ”dyrbarheter” nedkisssade, säger han. Ej heller vill han ha pink i sängen (meh!) eller i soffan (tror jag, men det SAAA han inte!).
Petig son man har!
Men, men, efter att ha vänt och vridit på det kommer jag på lösningen att sätta en liten binda på Miltons snopp och vira in honom i bandage så att bindan sitter kvar. Såja. Nu kan han ”markera revir” hur mycket han vill, men Inget Händer. Ha!
Fiona kissar ju eventuellt BARA på golvet, så hennes kiss har jag LOVAT att torka upp OMGÅENDE! Så att golvet inte ”får spel” eller skadas…
Allt väl så långt.
Så kommer vi då dit.
Milton kan knappt GÅ med sin konstiga inslagning – anser han. Jag bara skrattar. Tycker han ser kul ut! Det tycker inte han.
Fiona rusar runt och tycker ALLT är SUPERKUL! Runt runt runt – överallt: ”TJOHOOOOOO vad det är KUL att LEEEVA!!” tycks hon säga med hela kroppen.
Så plötsligt säger jag: ”Fes du, Milton?” Han tittar förnärmad på mej. Fast han ser alltid ut sån….
”Fes du?” frågar jag Äldste Sonen. Han ser också förnärmad ut. Och han brukar INTE se ut sån….
SEN upptäcker vi vad det är som luktar:
Fiona har lagt en koblaja i hallen! En jättestor! Och den Mest Illaluktande Koblajan jag någonsin luktat på! Bredvid koblajan har hon gjort en liten sjööööö!
Så går det när man ”ropar hej”.
Fast jag ropade faktiskt inte ”hej”.
Inte en enda gång.
Jag lovar!
