Igår var det skönt väder och mycket solljus här i mina trakter. Jag besl�t mig för att se hur den senaste veckans regnväder påverkat snön. Helst ville jag hitta vyer som klarat hålla sig undan kamerans öga väldigt länge. Det var helt enkelt på tiden att bege sig till Krämbolstugan.
Vägen genom skogen var oplogad.
Snötäcket var slitet och hade hål. Mossan på marken samt sidorna av berg och stenblock syntes.
Solen hittade luckor och skapade strimmor av ljus på marken mellan träden. Det blev en lysa, som vi sa där jag ursprungligen kommer från.
Storängen var i sin helhet snötäckt men enstaka tuvor av fjolårsgräs stack igenom. Skarsnön bar lätt min tyngd. Detta gav mig fina möjligheter att hitta nya perspektiv.
Den här ängen ligger något avskilt i förhållande till åkrarna framme vid Lillsjön och Krämbol. Det lockar till sig vilt. Igår gick tre rådjur längs ängens bortre kant. Deras pälsar var mörka, så siluetterna försvann delvis mot skogens skuggor men deras vita bakar förrådde dem. Rådjuren hade besvärligt att skrapa sig ned genom skaren för att nå gräset på marken under.
En mera sällsynt gäst i de här skogarna har också varit på besök. Faktum är att jag såg de första spåren redan innan jag kommit ned till Luvsjön. Längs skogsbrynen har det under senhösten och vintern röjts undan sly och gallrats bort träd för att öppna upp landskapet. Riset som blivit kvar på backen och det hopsamlade rishögarna lockar till sig älgar. Den här har fått ett nötsår på ena klöven av skaren. Det fanns blod i spåret.
Efter att ha besett Krämbolstugan och försökt få med mig en del av vyerna från stranden riktade jag intresset mot miljöerna kring Krämbols Gård samt ån och de fotomöjligheter som kunde tänkas bjudas där. Vid Krämbol finns ett häststall och i en av hagarna går denna connemara. Han är en smula reserverad men även nyfiken och det brukar gå att prata med honom. Han kommer då närmre men inte ända fram till stängslet.
Igår fanns varken dimmor eller sjörök så jag passade på att ta en bild av den nya bron över ån. Fundamenten är de gamla men bjälklaget, broräcket och brobrädorna upplever sin första vinter i Krämbol.
Viren är över lag istäckt. Vid utloppet till ån strömmar vattnet och där har kylan inte förmått frysa virvlarna trots att vi verkligen haft en riktigt kall period.
Så hade jag då sett vad värdet åstadkommit och kunde fortsätta mot affären.